Göteborgsposten – 11 maj 1868, sida 2

försiggick 1 Tyskland 1866, hoppades kejsar Napoleon, såsom läsaren finner af ofvanståen de ur Lavalettes cirkulär, en grundlig för bättring at detta tryckande och hotande för hållande vid hans gränser. Hittills har har likväl endast lyckats att spränga den försia ringen i det jernbälte som omger Frankrike: neml. fästningen Luxemburg. Den franska pressen låter Preussen så tydligt som möjligt förstå, att den med oblida ögon ser den preussiska besättningen, hvilken den förklarar kränka Pragerfreden. Den preussiska pressen återigen gifver tecken till den djupaste indignation, emedan Frankrike enligt dess åsigt icke kan med det ringaste sken at rätt blanda sig uti Mainzs garnisonsförhållanden. Meningarne på båda sidor om Rhen äro i denna fråga således hvarandra alldeles motsatta. Från tidningsdiskussionerna skulle man väl skrida till diplomatisk notvexling 0. 8. v. Från England skrifves, att segraren i Abyssinien, general Napier, förutom Bathordens storkors, tår ett årligt underhåll af 1,000 pund sterl., hvilket öfvergår till hans familj i tredje led, och om han ej har någonting deremot, blir han utnämnd till baronet. Charles Dickens återväntas i dessa dagar från Amerika, der han skördat stora triumfer och d. 20 April höll sin afskedsföreläsning i Newyork. D. 18 April gass för honom en storartad fest af Förenta Staternas press. En tidning i Italien skrifver: Man vet, att Malta herbergerar ett stort antal utvandrade bourbonister och att på ön en reaktionär komit befinner sig, hvilken redan ofta låtit tala om sig. Från säker källa erfara vi, att denna komit söker utbreda ryktet, att Garibaldi tänker anordna ett uppror på Sicilien, och att den råder sina anhängare att ansluta sig till en garibaldisk rörelse under ropet: ÅBort med skatterna! Vi veta, att de bourbonska reaktionära sväfva i fullständig villfarelse ang. Garibaldis planer. Ga ribaldi har icke lemnat Caprera, och alla dessa rykten skola, såsom så många andra, sönderfalla af sig sjellva. Festerna i Florens äro praktfulla, och blommornas och konstens stad upprätthåller sitt rykte. Tillströmningen af folk från alla trakter af Italien är oerhörd, man beräknar antalet af de i staden närvarande främlingar till 30,000. Brudparets intåg var lysande och emottagandet entusiastiskt. Brytningen mellan Frankrike och Tunis bekräftar sig. Det är troligt, att Frankrike kommer att bekriga beyen. Grefvinnan Pourtales gaf för några dagar sedan en bal, hvilken hade ett särskildt intresse deraf, att grefvinnan uppmanat alla till festen inbjudna damer att infinna sig i korta klädningar. Grefvinnan har neml. förklarat krig mot den långa klädningen och isynnerhet den med släp samt vill skaffa burskap åt den af henne i skydd tagna moden Detta går likväl ej så lätt och kampen torde bli het. Kejsarinnan har ännu icke tagit parti för den långa eller korta kjolen, men man tror henne skola komma att föredraga den förra, såsom varande mindre ungdomlig och mera majestätisk. Senare Post. Det tyska tulldepartementet har med 186 röster mot 150 uttalat sig emot afgifvandet af en adress till konung Wilhelm. Förslag hade väckts om, att man skulle öfvergå till dagordningen, och i följd häraf kunde enligt arbetsordningen endast tvenne deputerade taga till ordet, en för diskussion ang. adressförslaget, en emot detsamma. Bennigsen och Thingen utvecklade de motstridiga åsigterna. Den förstnämnde framhöll, att adressen endast var ett uttryck för den nationala tanke, som uppfyllde alla och gaf hopp om en fredlig utveckling, under det att den sistnämnde protesterade emot, att den nationala tanken uppfattades på samma sätt af sydtyskarne som i Nordtyskland, i det att de tvärtom fruktade att deras institutioner skulle bli kränkta genom en närmare förbindelse med Preussen. Thängen bemötte den besynnerliga satsen af Bennigsen, att Sydtysklands införlifvande i Nordförbundet, hvarigenom det sista spåret af Pragerfördraget skulle törsvinna, skulle kunna ullförsäkra Tyskland en fredlig utveckling. Sydtyskarne fasthöllo tvärtom vid fördragen och ville endast inom dessas område arbeta hän mot Tysklands enhet; men genom adressens antagande skulle tullparlamentet öfverskrida den myndighet, som detsamma tillkom enligt de afslutade fördragen, och det goda förståndet skulle sålunda bli stördt. I det Thingen förfäktade denna ståndpunkt, försäkrade han emellertid, att sydtyskarne icke voro mindre goda patrioter, än nordtyskarne, derför att de motsatte sig Preussens inkorporationer. Från preussisk sida medgifves nu lika litet som annars, att Preussen genom Pragerfördraget åtagit sig förpligtelser, hvilkas uppfyllande berör andra makter. Den officiösa Prav Karr förklarar att tannaa AA