Göteborgsposten – 9 maj 1868, sida 1

Om Andra Maj är kanske bäst att ingentipg tala, vi vilja icke väcka några plågsamma minnen, långt derifrån, men att den föregående festdagen högtidlighållits äfven af dem, hvilkas, vi hade så när sagt måttliga pretentioner aldrig sträcka sig så långt som till Trädgårdsföreningen eller Lorensberg, dertill sluta vi deraf att under Lördagens lopp vissa yttringar af missbelåtenhet med en mörk och oviss tillvaro förnummits från djupet af Finkan, detta sjelfföraktets och bondångerns hemska pandemonium, urladdande sig i diverse disharmoniska och naturligtvis fruktlösa anfall mot det trista förvaringsrummets jernsmidda port. Göteborgs Adresskalender har ändtligen skådat ljuset, dess första exemplar skola idag spridas kring stad och land, man skall icke längre behöfva fundera på hvarken hvar man sjelf eller ens nästa är hemma, och gladeligt att omtala, Carl Johans församling är icke längre någon terra incognita för oss, nugär vi stadsboer alle zusammen och bilda tillsammans de vackraste grupper af Anders-, Lars-, Nils-, Olsoch Petterssöner inom kalenderns ljusblå permar. Om det dröjde en smula länge, innan detta foster af kommunal statistiskt vetande slutligen skådade dagen, så är det också för oss en sann tillfredsstallelse att kunna erkänna detsamma såsom till alla delar fullgånget och välskapadt. Vi vilja hoppas att ungen nog skall förstå att ta sig fram här i verlden både detta och möjligen äfven nästa år, men platt icke längre, ty det vore väl hin om icke åtminstone hvartannat år för oss Göteborgare skulle kunna få uppenbara sig som — kalenderår. Ingen känner sitt öde. Föga anade väl våra mer eller mindre nötta vinterpaletåer de der redan lagt ärmarne i korg och:gått och hängt sig i det innersta af garderoben att de ännu en gång skulle få svänga sig vi den herrliga vårsolens glans. Så vardt dock deras öde. Snöflingor började dansa i luften, Vindsvales son gläntade åter på porten till vinterns iskällare och ett hiskeligt drag uppstod så kallt och så genomträngande att man blef dubbelt röd, först af förargelse, sedan af köld. Fram med öfverrockarne! Och så begaf det sig att man midt i veckan, midt på dagen och midt på Stora Hamngatan! fick skåda skymten af vissa malätna kroppshyddebevarare, hvilka syntes färdiga att falla sönder och samman, vare sig af ålder eller foderbrist. Måtte detta ha varit vinterns sista, bedröfliga uppenbarelse för i vår! ; Det kan synas vådligt att ställa till konsorter under den förtrollande årstid, då, för att begagna ett kärnuttryck af Erik Bögh, allt både utanför oss och ini oss är ljusgrönt, då allt spricker ut, då naturen firar sin nyårsfest och då onhvar som icke är blind eller sjuk betraktar det som ett helgerån att förspilla en fritimma mellan fyra väggar. Vi tro dock att de 4 hrr musici, som ställt sig i spetsen för åstadkommande härstädes af en monsterkonsert nästa Tisdag, icke behöfva riskera att tå konsertera ensamt för fyra väggar, utan snarare för fullsatt salong. Programmet upptager 2:ne koraler samt vidare 15 kompositioner, med ett undantag uteslutande af nordiska tonsättare, deribland sådana melodiska perlor som Hör oss Svea, Stå stark och Frihet bor i Norden af Wennerberg, Suomis sång af Pacius, Brudefrerd i Hardanger af Kjerulf. Sätt maskinen i gång af O. Lindblad m. m. Neckens polska icke förglömmandes. Vi ha varit i tillfälle öfvertyga oss om, att det dristiga försöket att förena de många olika sångkörerna till en enda kör om c:a 120 sångare krönts med den mest öfverraskande framgång, hvadan vi med tillförsigt kunna försäkra att denna konsert kommer att erbjuda någonting här hittills ohördt i sångväg. Lägges härtill att de öfriga nummerna bland programmets 20 utgöras at 3:ne af vår skickliga skarpskyttemusikkårs favoritnummer, torde ej kunna nekas, att man här med skäl kan vänta sig en njutningsrik afton. Denna konsert, hoppas vi, utom stundens flyktiga njutning jemväl skall kunna medföra ett ännu mera glädjande resultat, det nemligen, att härigenom första grunden möjligen skulle kunna vara lagd till en Göteborgs Allmänna Sångförening, eller med andra ord, en samhället värdig förening af sångare, hvilka oberörda af alla kotterisympatier eller antipatier skola sträfva till att rastlöst och gemensamt arbeta för samma vackra syfte: sångens och företrädesvis den nordiska sångens upprätthållande i rikets andra stad. Emigrantskarorna ökas med hvarje dag, le kunna nu icke längre räknas i 100utan 1,000-tal, och emigrantagenternas förtjenst i 100,000-tal. Vår kraftigaste ungdom vänder osterlandet ryggen, milliontals rdr dragas ur andet och allt detta ytterst derföre att en nängd fördomsfria, spekulativa gentlemen TT — Puma ulna