Article Image
lätt, framgår af ett tal, som Wärtembergs förste minister, Varnbiler, hållit inom tullparlamentet. Han djerfdes nemligen inom denna församling, der preussarne bildade majoriteten, i sjeltva konung Wilhelms hufvudstad och inför förbundskansleren Bismarcks anlete säga: bå jag i går afton anlände till Nordens metropol, tänkte jag visserligen på tobaksskatt och bomullsgarn, men jag var långt ifrån att ana, det jag skulle bli införd på personligheternas och politikens område... Man har angripit min politiska karakter och min politiska hållning i allmänhet. Man har behagat gå tillbaka till tiden före 1866. Enligt mitt törmenande skulle man gjort bättre i att låta bli det; ty freden i Augusti 1866 gjorde slut på kriget, och alliansfördraget, som jag frivilligt och redligt tänker hålla, skall icke allenast beteckna krigets slut, utan äfven vara en borgen för en uppriktig försoning ... Jag har visserligen undertecknat tullfördraget, ja, jag kan tillochmed med godt samvete påstå, att jag i väsentlig mån bidrog till, att det kom till stånd. Men jag har också endast undertecknat ett tullfördrag ... Nu uppträdde ett parti, som kallade sig det tyska par ercellence; det fann det ei längre vara tidsenligt att hålla ingångna fördrag, utan sökte göra gällande, att ett fördrag ej var annat än en bit papper, som man gerna kunde sätta sig öfver. Till bevis härpå öfveröste dessa herrar hvarje dag, i en tidning som dock räknar endast 500 prenumeranter, sitt eget sköna land med spott och hån. Det wirtembergska solket var länge likgiltigt och besvarade angreppen med förakt; men till slut dref man det för långt. Hela Wirtemberg vände sig emot det hänsynslösa -partiet. Dessa splittringar ha ovilkorligen kommit preussiska regeringen olägligt; ty hon kan ej stöta ifrån sig det nationala enhetspartiet, men gör hon det icke, så bringas sydtyskarne i harnesk. Det är just hvad Frankrike falkar på, och de politiskt opraktiska tyskarne borde taga detta ad notam, för att icke med ett gagnlöst pladder förstöra det så lyckligt började enhetsverket, hvilket ju icke kan utföras i brådskande hast, utan fordrar tid. Situationen är verkligen åskdiger, oaktadt alla de fredliga skyltar man uthängt, och det är att betara, att den genom dessa misshälligheter i Preussen ej skall bli bättre. Afven i annat afseende tyckes Preussen ha haft för brådtom med att dana förhållandena i Tyskland efter sitt hufvud. Preussen har lagt mycket an på att bli äfven en stor sjömakt. Hvarhelst det kunnat i någon mån öka sina stridskrafter till sjös, har det gjort det, och med kostnader, hvilka måste sedan såsom skatter hårdt trycka på den skattskyldiga befolkningen. De goda tyskarne ha visserligen kunnat svärma för en stor flotta, de ha kunnat under en glad stund vid sitt öl och sin pipa offra en Pfennig för det stora målet; men det var, när det gällde att öfverflygla die Dänen. Dertill kunde man ha någon utsigt, och man kan förstå die wunderschönen, patriotischen Lieder, med hvilka alla rimsnidare i andanom tolkade den hägrande framtiden. Men då nu Preussen vill göra allvar af dessa maritima stormaktsplaner, då känner man att det kostar Geld, mycket Geld, för mycket Geld, och då finnor man det skäligt att hålla tillbaka, på det Preussen icke må ruinera befolkningen. Nordtyska förbundets riksdag har nemligen beslutat lägga förbundets penningangelägenhet under en särskild komite, hvilken skulle vara ansvarig hos riksdagen. Detta beslut kan ej anses för annat än ett hallt misstroendevotum mot preussiska regeringen. Såsom sådant har äfven grefve Bismarck betraktat det, hvarför han tagit tillbaka ett förslag om en stor organisation af flottan, hvari ingick anläggningen af stora etablissementer i Kiel och Jahdebugten. Befallning har derjemte afgitvits, att de krigsskepp skola aftackla, som varit bestämda till aktiv tjenstgöring innevarande sommar. Frankrikes närvarande skattebörda göres till föremål för en bitande artikel i Sidcle, ur hvilken vi ej kunna neka oss nöjet att återgifva följande: Budgeten har blifvit så tjock, så tjock, att man sönderdelat den i fem, sex stycken, föratt kammaren skall kunna få den i sig: ordinarie budget, budget öfver utgifter ur särskilda hjelpkällor, utomordentlig budget o. s. v. Men våra deputerade skola icke i ens fem hvarf kunna släpa bort budgeten på sina

8 maj 1868, sida 2

Thumbnail