hofvet påkalladt, att skjuta skulden för mordet på George Dallas, men hon kunde göra hans ställning utomordentligt farlig, i händelse hon ej ville bistå honom. Hvad skäl hade han till fruktan? Afståndet dem emellan hade visserligen blifvit större men dock icke uteslutande tillfölje af hans åtgörande; hon hade dragit sig lika så mycket tillbaka från honom som han från henne, och han erkände, att det lika fullt skulle uppstått, äfven om ingen otrohet från hans sida hade egt rum. Från det ögonblick de hade upphört att vara förbundskamrater i att finna på utvägar och de hade blifvit medbrottslingar i en förbrytelse, hade följderna deraf låtit sig märka. Routh trodde icke på välsignelser eller förbannelser men förnekade icke att, sedan två personer kommit till fullständig kännedom om hela höjden af hvarandras lastbarhet, den oundvikliga följden deraf måste blifva att dessa personer skulle finna det mycket besvärligt att lefva tillsammans om de dertill voro tvungna. Den värsta medbrottsling en man kan hafva är hans hustru, hade han ofta tänkt; det finnes ständigt en eller annan betänklighet hos qvinnorna, ett sträfvande efter idealet, efter möjligheten att kunna i en viss grad högakta en man. Sedan han blifvit tvungen att se och tro på hur starka hans hustrus tysta lidanden voro, hade han mer än en gång hommit att tänka på, att hon icke skulle hafva varit så olycklig, om hon sjelf bade gjort det, utan varit vida mer glad till sinnes. Iutet kan bota vissa qvinnor för känslofullhet. Föll det honom aldrig in att det icke hade varit mödan värdt att göra hvad han hade gjort, att det på det