Göteborgsposten – 7 maj 1868, sida 2

skjuta det; jag måste göra något. Jag vill försöka komma i tal med mr Dallas när han kommer tillbaka från sin utrikesresa, och så skall jag säga honom alltsammans. Finner han det rätt att jag skall anmäla det, råkar, jag nog i fällan, sade Jim mycket vemodigt, men det kan ingen hjelpa. Nästan alla som jag har känt ha undergått samma öde antingen den ene gången eller den andre. XV. Svärdet faller. Tidigt på morgonen dagen efter den, som hade varit vittne till Jim Svains öfverraskande beteende och derpå fattade beslut, lemnade Stewart Routh sin boning i Mayfair. Hans utsigter voro goda och den obestämda fruktan som hade uppstått hos honom, var försvunnen. Hopp och trots delade hans själ mellan sig. Alla hans spekulationer lyckades. Det var pengar att tjena, penningar som voro lätta att förvärfva och som han efter en mycket kort tid kunde tillegna sig och han var lycklig i kärlek. Allt detta lifvade hans hopp och det var onekligen ej att undra på. Han trotsade sitt öde. Den tid närmade sig med stora steg, då den möjlighet som så länge blifvit emotsedd, längre än han hade vågats hoppas hade blifvit lyckligt afvärjd genom så osannolika tillfälligheter och omständigheter att de nästan kunde hafva rättfärdigat hans dumdristiga tro på sin lycka men på sista tiden hade blifvit