Göteborgsposten – 7 maj 1868, sida 2

ståndet, och på ett jemförelsevis mörkt ställe klättra upp på fotbrädet. Vagnen styrde sin kosa mot vester och förde Jim med sig tills den kom till de små öppna platserna mellan det egentliga Brompton och Chelsea, hvarest den höll utanför ett hus med en tung stenportik och stenaltan. Jim smög sig snabbt ned och dolde sig i porten af nästa hus. Routh steg ur vagnen och då dörren åt gatan hade blifvit öppnad och en flod af ljus strömmade ut genom den, hjelpte han damen ur vagnen. Hon blef stående ett ögonblick och inandade den milda luften, och ljuset upplyste åter hennes ansigte. — Det är hon, sade Jim. Det är hon — hon och han. — Hvilken herrlig afton, sade mrs Ireton P. Bembridge och derpå tillslöts dörren efter henne och Routh, medan Jim stannade på sitt gömställe tills vagnen hade långsamt kört bort till det närliggande stallet. Då gick han ut ur porten och ned till trappan af det hus, hvarest damen och hennes följeslagare hade gått in, och gjorde sig underrättad om numret öfver dörren som tydligt kunde ses vid skenet af gaslågan innanför. — Nummer fyra, sade Jim; nu platsens namn. Och med dessa ord gick han öfver gatan och följde den motsatta trottoaren. Aftonen var klar och ljus, så att han tydligt kunde urskilja platsens namn. — Hollington-sqvare, sade Jim. Det var mrs Bembridges vagn som blef uppropad. Jag har ej särdeles svårt att komma ihåg namn, men jag skall få Teddy Smith att skrifva upp dessa för mig, och jag kan ej längre upp