Göteborgsposten – 6 maj 1868, sida 1

se honom och betraktade honom noga medan han polerade rutorna. Det var Jims fasta tro att Routh ständigt förehade ett eller annat, och gossen var böjd för att se en bekräftelse härpå i sin gynnares obetydligasto handlingar. Hade ännu en iakttagare varit tillstädes, skulle han sannolikt hafva fått samma intryck som Jim, ty mannens hela väsen förrådde mycken ifver och tankfullhet. Han läste och skref, ordnade papper, band dem tillsammans och gömde dem, allt med den mest outtröttliga flit. Efter en kort stund utsträckte han handen efter en liten draglåda i den öfversta afdelningen af skrifpulpeten men istället för att ur densamma uttaga ett papper eller något paket, drog han alldeles ut lådan, satte den framför sig på pulpeten och började att undersöka dess innehåll med ett ännu mörkare utscende. Jim som stod vid den sidan af fönstret som var längst bort ifrån honom, iakttog honom med största noggrannhet och gjorde ett uppehåll i sitt arbete, men Routh lade ej märke härtill. Straxt derpå fann han do papper hvarefter han hade sökt och i det han stack dem i bröstfickan af sin rock kom han att stöta till lådan med sin armbåge och ref den ner af pulpeten. Den föll på golfvet och dess innehåll utspriddes på mattan. Deribland var ett föremål som rullade bort till fönstret och genast ådrog sig Jim Swains uppmärksamhet. Gossen betraktade det genom rutan med ett par ögon, i hvilka fruktan och förvåning kämpade med hvarandra. Routh hopsamlade alla de föremål som hade legat i lådan med undantag af detta enda och sökte otåligt efter det, hvarpå Jim i högsta grad begifven på att få taga denna