Göteborgsposten – 5 maj 1868, sida 1

deltog eller var tillstädes vid denna gerning och jag vill aldrig mera vara en hederlig karl om han känner det minsta om den. Jag skulle just vilja veta hvarför han vill ha så noga reda på honom och förföljer honom så? Det är ej för ro skull han förföljer någon, det skulle jag våga svärja på. Och mr James Svains dagliga betraktelser slutade oföränderligen med denna fras, som var ett noggrannt uttryck för gossens tro. Uppgifvandet af hans åsigter angående Harriet hade ej förändrat hans stämning mot Routh. Hans förtrolighet med Rouths tjenstfolk och på sätt och vis fria tillträde i huset, upplyste honom om Harriets husliga ställning och kom honom att på hans till hälften enfaldiga, till hälften sluga sätt högligen förundra sig öfver att en sådan som hon kunde hafva förgapat sig på en sådan karl som han, hvilket var det sätt hvarpå mr James Swain uttryckte sin uppfattning af den moraliska skilnad som rådde mellan mannen och hustrun. Detta var andra gången Jim hade sett mrs Routh sedan hennes återkomst från den resa som han hade hört hufvudsakligast företogs för hennes helsas skull. Första gången hade varit vid hennes hemkomst, då Jim lyckligtvis hade varit tillstädes och hjelpt till med att bära in hennes reseffekter. Han hade då med hela den honom medfödda oförskämdhet gjort sina iakttagelser öfver Harriets yttre, ty ehuru den misstanka, som förlänat hans intresse för Harriet någonting tragiskt, hade försvunnit, var detta intresse likväl ännu lika lifligt, ehuru han medgaf att det var förlåtligt om hon såg något medtagen ut efter en resa.