Göteborgsposten – 1 maj 1868, sida 1

SBS flutnas historia och hvari denna fruktansvärda sorg hade bestått. — Jag skall taga Thomas med mig till staden, mrs Brookes, och skulle blott önska att äfven ni kunde följa med, sade Clare till hushållerskan på Poynings. Clare var nu i en upprymd sinnesstämning. Mrs Brookes var mycket vänligare än vanligt mot den unga damen, hvilken hon tillochmed ständigt betraktat med svartsjuka, ja nästan ovilja, som Georges fiende. — Nej, det är bättre jag stannar här, svarade mrs Brookes. Det blir helt säkert ej något långt vistande i London för mrs Carruthers och herrn, menar jag. Ni stannar väl hos mrs Stanhope? — Nej, det gör jag visst icke svarade Clare med det näpnaste uttryck af vigtighet. Jag återvänder med onkel och tant, och onkel skrifver att vi skola komma, så snart läkarne vilja tillåta oss att resa. — Och mr Felton också, sade ni ju, miss Carruthers? — Ja, och mr Felton. Hvad jag är glad mrs Brookes och hvad ni också bör vara glad! En djup rodnad, som framkallats af hennes ädla känslors värma, spred sig öfver hennes ansigte. Hon hade tagit af sig hatten och stod vid det öppna fönstret i morgonrummet, hållande upp sin riddrägt med den ena handen, och hennes smärta gestalt darrade under det hennes sköna ansigte strålade af glädje. — Jag är viss på, att det nästan har varit lika så tungt för er, som för hans mor. Jag har ej kunnat tala derom förr, amma Ellen — det var första gången som