Göteborgsposten – 29 april 1868, sida 2

den, anade gåstgifvaren att han råkat ut för en bedragare, och anmodade derför en gevaldiger från Karlstad, som befann sig på resa uppåt, att han, om mannen skulle anträffas, måtte gripa honom. Gevaldigern påträffade ganska riktigt Meijer vid Ottebols jernvägsstation och framställde till honom frågan, om han vore den, som lånat penningar af gästgifvaren i Prestbol. Frågan bejakades höfligt och summan liqviderades, hvarefter Meijer äfven denna gång lyckligt skildes från en fångförare, som kunnat blifva honom till hinder. Fånggevaldigern Pettersson undergick i förra veckan ransakning vid Örebro häradsrätt för sin visade släpphändthet. P., som i 23 år stått i fångvårdsstyrelsens tjenst och derunder tvenne gånger förut dömts till ansvar för tjensteförsummelse, afgaf till att börja med ett svaromål, hvilket, ställande honom i en mindre ofördelaktig dager, hade det lilla felet, säger Nerik. Alleh., att i väsendtlig mån afvika från sanningen, såsom sedermera under ransakningens gång visade sig. Sålunda styrktes medelst vittnen och erkändes omsider af den tilltalade, att han, såsom vi förr uppgifvit, tillsammans med Meijer, under deanes fors lande från Karlstad, varit inne å biljarden i Kristinehamn; att han tillåtit sin fånge begifva sig upp till egendomen Williugsberg, der Meijer af värden på stället förskaffat sig 20 rdr såsom lån; att han, Pettersson, efter förtäring af bränvin och öl i Wintrosa Sanna, blifvit rusig och ingått i ett annat rum, än det, der Meijer, som för öfrigt tillåtits ensam gå ut och in, vistats; att han icke sjelf lagt märke till eller låtsat om, att Meijer afvikit, utan blifvit uppmärksamgjord derpå af husfolket; att han icke vidtagit någon åtgärd för fångens eftorspanande, icke ens utgått ur gästgifveribyggnaden; samt att han ej heller sedermera anmält förhållandet till närmaste kronobetjent. Härförutom medgaf P. sig hafva åsett, buru Meijer, några minuter innan han begaf sig på flykten, upptog ur sin kappsäck en skjorta och ett par strumpor, hvilka han inlindat i en medhafd filt. — Såsom anledning till sin eftorgifvenhet mot fängen, androg Pettersson, att han — enär fångförpassningen ej blifvit uppläst vid Meijers öfverlemnande till honom i Karlstad, och han, såsom icke läskunnig, varit urståndsatt att sjelf taga kännedom om densamma, ej vetat, det M. varit dömd för stöld, utan satt tro till dennes förklaring, att han blifvit förpassad från Karlstad endast och allenast för att ingå svaromål angående förfalskade varor. Härjemte pastod P., att fängelsedirektören i Karlstad förklarat Meijer vara en aktad man, men medgaf dock sedermera att forsigtighet blifvit honom vid fångens öfverlemnande älagd. Pettersson förklarade för öfrigt, att Meijer visat sig så innerligt beskedlig, att misstro ej gerna kunnat mot honom hysas. — Målet uppsköts, dels lör upplysningars anskaffande om det ansvar, som drabbat Pettersson för hans forna försummelser i tjensten, dels ock för inkallande af flera vittnen. Ännu en rymling. Från Gefle skrifves: I Tisdags försvann f. gardisten Anders Frost från staden efter att hafva tillgripit 1,300 rdr, dem han såsom biträde hos handl. M. Norelius mottagit för att på hang kreditinräkning i Målareprovinsernas enskilda banks afdelningskontor härstädes insätta. Frost hade biträdt hr Norelius omkring ett års tid med uträttande af åtskilliga. ärender, äfven flerssldiga gånger både insatt och uttagit penningar å banker och alltid med punktlighet uträttat sina uppdrag. Polisen tror sig vara rymmaren på spåren. Underkända besvär. Forlidet år var vid Upsala rådhusrätt en process anhängiggjord emellan förre brännmästaren L. F. Larsson och aflidne byggmästaren C. J. Blomqvists sterbhusdelegare, angående en fordran stor 6,000 rdr rmt, som Larsson påstod sig ega i bemälda sterbhus i följd af en inför rätten framvisad revers, som skulle blifvit af Blomqvist i lifstiden utfärdad. Ett af vittnena tillbakatog dock sin namnunderskrift med uppgift, att han blifvit till ett sådant falskt vittnesmäl föriedd, och då hvad Larsson åberopade till s:öd för sin fordran till vigt och betydelse förringades af hvad för öfrigt i saken förekom, ansåg rådhusrätten i utslag d. 28 Januari 1867 Blomqvists sterbhusdelegare ej kunna åläggas att krafvet fullgöra, utan blefvo de från käromålet befriade, och Larsson ålades att betala rättegångskostnaderna. — Larsson sullsoljde nu sin talan vid hofrätten, hvilken i dom d. 27 Juni 1867, utan afseende å Larssons erbjndande att med ed betyga, det Blomqvist i lifstiden u:gifvit ifrågakomne skuldförbindelse och för densumma erhållit full valuta, ej fann skäl att i rådhusrätteng öfverklagade utslag göra ändring samt förpligtale Larsson att betala rättegängskostnaderna med tillsammans 57 rdr 50 öre. — K. M:t, hos hvilken Larsson sökte ändring häri, har under d. 24 Mars 1868 pröfvat rättvist gilla hofrättens dom som ålagt Larsson att ersätta svaranderna dem i följd af sakens fullföljd åbragta kostnader med 125 rdr jemte hvad till lösen för K. M:ts dom åtgår.