Göteborgsposten – 28 april 1868, sida 2

dade mr Felton sig att säga. Ni bör nemligen veta att jag blir mer och mer orolig för Arthur, och jag tror ej att han ekall infinna sig här. Jag har tänkt att George och jag skall resa till Paris och anställa några efterforskningar der; jag vet temligen noga hvar han uppehöll sig och hvad han företog sig der. Vi behöfva endast att appehålla oss der i några dagar och kunna derpå resa till London och sammanträffa med er och Laura. Hvad säger ni härom? — Det synes mig förträffligt, sade mr Carruthers. Ni och George skulle visst under inga omständigheter tycka om vårt sätt att resa. Det skulle förskaffat enhvar som hade haft tycke för det komiska, stort nöje att iakttaga det välbehag och den vigt hvarmed mr Carruthers uppfattade allvaret i sitt åliggande och det utomordentligt betydelsefulla i en resa, som företogs af mrs Carruthers till Poynings. — Vi dröja någon tid i staden för att rådgöra oss ytterligare med läkarne, tortfor han, och derpå skola vi, hoppas jag, allesammans följas åt till Poynings. — Jag har beställt rum till George och mig i Piccadilly inföll Mark Felton hastigt, då det ej skulle gå an att två glada ungkarlar som han och jag trängde oss in i sir Thomas Bolderos hus, ej ens — och här mörknade mr Feltons ansigte och han fortfor tankspridt — ej ens om Arthur icke skulle komma till oss, hvilket jag likväl hoppas han skall. Mr Carruthers var märkvärdigt olycklig i hvarje försök att förena höflighet med ouppriktighet. Han hade den