Göteborgsposten – 27 april 1868, sida 3

Till Allmänheten. Eno mycket stor olycka har hemsökt Bohuslän: skärgård. Den 19 Februari voro tio bankfiskefartyg På resa till Aalesund för att bedrifva storfiske på de norska bankarne. Komna 12 mil nära bestämmelscorten öÖsvorraskades de af en fruktansvärd storm. Fyra af dem lyckades uppnå hamn, men sex drefvo till sjös och af dem har blott ett återkommit. Länge väntade man att äfven de andra skulle komma till rätta, men fåfängt. Två månader äro nu förflutna, bref och telegrammer till hamnarne i Norge och Skotland hafva alla gifvit nedslående svar; man har numera ingen förhoppning, endast visshet att fem fartyg, bemannade med 49 af våra yppersta fiskare funnit sin graf i djupet. Sjutton enkor och fyrtionio barn, det äldsta 13 år, jemte åldriga föräldrar begråta de saknade och uti dem sitt enda stöd och enda vilkoret för deras uppehälle. Värdet af de förlorade fartygen, af hvilka 2 gjorde sin första resa, hemmahörande på Malmön 2, på Fisketängen 2 och på Grafverna 1, med dubbel utrustning af fiskredskap, proviant och kläder, kan icke uppskattas ringare än till 25,000 rdr imt, srukten af ärsläånga besparingar och sträsvanden uti det mödosammaste och derjemte farligaste af alla yrken, storfisket på hafvet. Det under de sista åren kraftigt utvecklade storfisket har genom denna olycka lidit stort afbräck, men närmast och mäktigast talar i denna stund deltagandet för de efterlefvande familjerna till de i derag bästa år bortgångne männerna, fäderna och sönerna af åldriga medellösa soräldrar. Detta deltagande skall helt visst finna emottagliga hjertan äfven utom skärgården, som ej förmår med egna medel bispringa de nödlidande i den mån behofvet kräfver. Fiskarens lif, likasom sjömannens i allmänhet, är en ständig kamp mot faran och döden. Enkors och barns tårar äro kända på dessa kuster, men ännu aldrig har en olycka här inträffat, som drabbat så många hem på en gång med sorg och fattigdom. Herran är— så lyda de tröstande orden — vonkors och faderlösas vänt. Så skall väl äfven de nu djupt sörjande vinna tröst i undergifvenheten och tålamodet, men de materiela behofvons tvingande kraf kan endast lindras genom barmhertighetens kärleksfulla bistånd, I det vi härmedelst vädja till denna barmhertighet, hvilken i vårt land och i dessa trakter aldrig sorgäfves varit anlitad när det gällde verkliga behof, våga vi undertecknade, som hos kgs befhde erbjudit 88 att bilda en nödhjelpskomits för att emortaga och å klokaste sätt använda samt redovisa de medel, om af den allmänna och enskilda barmhertigheten älvilligt kunna lemnas, vördsammast anhålla, att dessa nedel insändas till nödhjelpskomiten i Lysekil, och tt de, som i Göteborg godhetsfullt insamlas, måtte flemnas till fru grefvinnan Ehrensvärd, som lofvat nottaga dem. Vi våga äfven anhålla, att andra tidningar än rtens upptaga vår ödmjuka framställning. Lysekil d. 23 April 1868. Gerhard von Yhlen. G. E. Bundsen. Otto Loenbom. B. G. Mollän. Rob. Nordvall.