Göteborgsposten – 27 april 1868, sida 1

kel med undantag af sin bekantskap med Clare Carruthers och det sällsamma sammanstötande af omständigheter, som hade stått i förbindelse med det hemlighetsfulla mordet d. 17 April. I likhet med alla menniskor som äro både svaga och hårdnackade, lät mr Carruthers starkt påverka sig af andras åsigter, när de endast icke blefvo honom påtvingade eller alltför tydligt framhållna för honom utan så att han kunde antagas att dela eller tillochmed sjelf att framhålla dem. Han hade icke talat synnerligt med sin hustru om hennes son och alldeles icke gjort någon häntydan på det förflutna. Det skulle varit öfvensstämmande med hans hederliga om också inskränkta natur, att oförbehållsamt hafva sagt henne, att han hade erkännt sitt fel och nu visste, att hela hans ädelmod, alla de presenter han gifvit henne, icke hade och icke kunde hufva gagnat till något, så länge Georges sällskap hade varit henne förnekadt, men föreskriften lydde: mrs Carruthers får ej utsättas för sinnesrörelse, och hufvudregeln i mr Carruthers lif var nu att denna föreskrift ej finge öfverträdas. Det hade derföre icke blifvit taladt om den saken och då mrs Carruthers första sinnesrörelse hade lagt sig hade hon tyckts taga George närvaro lika så lugnt, som hon tog alla andra ting. (Forts.)