Göteborgsposten – 25 april 1868, sida 1

veckans lopp ha nemligen flera af samhällets medlemmar blifvit hugnade med en litografierad skrifvelse, försedd med någre prunkande utsigter af Hamburg och förlustelseställen derstädes samt af följande besatta innehåll: Skära ej alla öfver en kam! Föranlåtit vid många utan min föranlåtning vid recommandation af vänner från Sverige och Norge mig tildelade uppdrag, är jag så fri i närvarande circulär en gång att upplysa det förhållandet i min affärbrange i lotterien och henvisar, till grunden till det så obetydeliga deltagandet af det därvarande publikum. — Hufvud-motivet därföre är rent ut sagt: Ämissörtroendek uppvakt vid det bedrageriska handlesätt af några collectöre emot åtskilliga svenska och norska kunder. — Men vår confession sägar: Hois några skabbiga får finnas i hjorden så beviser detta likväll ej, at hela hjorden är fårdärfvit För altså att vinna det svenska och norska publikums förtroende är det helt nödvendig att en collectör recommanderas sä-som reel af därvarande respectable personer. — Om alltså nogon sknile vara benägen tildela mig en uppdrag i lotteriefaget ville de första hamburgska firmen, som hade lägenheten lära min affär att känna, på benägen äfterfrågan, betekna mig som förmögen och reel. — Efter den ofvanstående skildering af saken tror jag hafva bortfjernat all årsak till misförtroende, och om H. H. skulle önska bjuda lykken handen, anhällar jag H. H. godhetsfullt villa berätta mig därom. Den nästa draguings början ville H. H. benägenst ärfara å vidfogana plan. J båda hamburgska och i brunsvigska lotterierna ärå 11. 12 och s4deels lotter att ärhålla och blifva lotter, lister, och vinst penningar tilsänt de värde interssenter prompt och diseret. — För att lätta förbindelserna bedjas franco vid uppgifvandet af en uppdrag om en a conto betalning af Pr. 222 8. eller Rälr 21 och 34 öre pr !, eller i proportion vid 1, och 1(4 lott, hvarefter loiterne då regelmäsigen följar och resten af inasatsen kan inbetales tills ammans förr den sisten klass, — Vinsterne utbetales i silfver i preussiska daler enligt planen, eller vid större poster blifver därvarande papirer anskaffit till de billigaste prisor. Min motto: oOch åtterigan har Gertig lykka 14 år i Hamburg blefvit till ordspråk och har ochså brakt mangen fremmed lykka. Emöteseande H. H:s benägne uppdrag framhärda jag, med högaktning Julius Geriig, Collectör i Hamburg gr. Burstah 15. Man vet sannerligen ej om man skall gråta eller skratta åt en sådan rotvälska. Lyckligtvis är detta försök att narra till sig de dumma svenskarnes pengar så klnmpigt och groft att hr Gertig och hans dumdristigt-klassiska skrifvelse snart nog skola blifva till ordspråk i Sverige, ehuru i en helt annan mening än den emöteseande collectören åsyftat. A Lorensberg, hvars egare synbarligen bemödar sig om att göra stället till ett Göteborgs Hasselbacken, äro åtskilliga ganska förtjenstfulla förbättringar under vintern vidtagna och andra pågå ännu. De gamla ruckliga kägelbanorna ha försvunnit och ersättas med nya. En ny ingång med en dubbel, bred och beqväm körbana är upptagen och den gamla med sin smala, raka, halft utdöda allke kommer att igenläggas. Den stora paviljongen håller man som bäst på att återställa till sitt fordna skick, d. v. s. en 48 alnar lång och 17 alnar bled salong. Den i salongens ena ända befintliga teatern, hvilken, i förbigående sagdt, lärer vara mer än dubbelt så stor som Mindre Teaterns scen, kommer att restaureras och hela salongen i öfrigt att inredas i öfverensstämmelse med nutidens fordringar. Vid italienska operasällskapets afskedsföreställning sistl. Lördag hände sig att m:ll Bennati efter afsjungandet af Gounods Serenad blef framropad och då applåderna fortforo, ville den unga sångerskan villfara publikens önskan och sjunga stycket dacapo samt framträdde derföre närmare rampen. Ettdera delade icke ridå-maskinisten publikens smak eller också lydde han måhända order från mot sångerskans triumf atvoga krafter mellan kulisserna, alltnog, ridån sänkte sig lika hastigt som den stigit och ett ögonblick hotades det täckaste hufvud att omildt vidröras af den otäckaste tunga ridåstång, då sångerskan, lyckligtvis varnad af den allmänna uppståndelsen i salongen och på scenen, i rätt tid hann draga sig undan. Sedan olyckan väl var förebygd sansade man sig och kunde då icke underlåta att småle åt de komiska situationer, hvilka ett så allvarligt tillbud till olycka framkallade. På scenen framrusade från fondoch sidodörrar konserterande artister i full gala, blandade med arbetsmanskap i simpla arbetskläder, statister och andra kulissfigurer och främst bland dessa den unga sångerskans mor, dödsblek och med förtviflan målad i sina anletsdrag. I salongen störtade åskådaren upp från sina platser: Akta, akta! För Guds skull gå tillbaka, Se upp, se upp, ljöd det från alla kanter, men ännu längre gingo några dilettanter i franskan och italienskan, hvilka med full hals gastade, den ene: Avancex, avances, baklänges, mnademoiselle! och den andre med ett smältande italienskt tonfall i rösten: Retirade signora, retirade! Att båda dessa uppmaningar föreföllo m:ll Bennati obegripliga, torde vara lätt begripligt. — — — iis