Göteborgsposten – 24 april 1868, sida 1

vill säga er det. Jag önskade låta er veta att jag ämnar resa härifrån. — Resa härifrån! utropade Routh med gränslös bestörtning. Resa härifrån! Hvad menar ni? — Endast hvad jag säger, svarade hon återvinnande sin fattning och ånyo antagande sin vanliga ton och hållning, så snart han hade löst henne från sin passions förtrollning; jag vill resa härifrån. Jag behandlar er ej fullt så illa, som ni söker att göra det till, eljest skulle jag hvarken säga er det eller rådföra mig med er eller någon utan endast resa och göra slut på hela historien. Rouths allvarsamma ansigte blossade upp och förmörkades derpå af ett uttryck som Harriet hade lärt att känna, men som mrs Ireton P. Bembridge aldrig hade sett. Hon såg det icke heller nu och fortfor: — Jag skickade bud efter er för att underrätta er derom. Jag kan ej fördraga denna plats, jag är utledsen vid den. Den är för liten och likväl komma så många hit och jag blir så mycket omtalad. Ah, ni hånler! Ja, jag vet det nog. Jag minnes allt hvad jag har sagt derom men ett är det att vara föremål för prat i London eller Paris och något helt annat att vara föremål för duglig nyfikenhet och förtal — — Ni menar väl afundsjuka? sade Routh. — Nej, det gör jag icke, jag menar förtal ; nåväl afundsjuka eller förtal eller tillochmed uppmärksamhet, om ni så vill, hos ständigt samma menniskor, som jag ständigt träffar på samma ställen, allt det der finner jag odrägligt. Det är en del af mitt skäl men också endast en del.