Göteborgsposten – 23 april 1868, sida 1

Moderna Vagabonder ) Roman af Edmund Pates. Öfversättning. XI. Håret lossnar. Ovädret, som under den der vilda höstaftonen farit sorglöst fram öfver de öfver spelborden i Kursaal böjda hufvuden, hade knappast varit våldsammare och häftigare än stormen i Stewart Rouths själ, emedan han såsom varande en af de spelandes antal hade spelat med ovanlig lättsinnighet och haft en beundransvärd tur. Detta hade varit tidigare på aftonen, då luftens makter ännu endast ordnade sina stridskrafter och innan elementerna med fruktansvärdt raseri rusade till strid mot hvarandra. Flera gånger hade han sett sig otåligt om, tillochmed under det kulan rullade, som om han hade väntat att få se någon, som likväl icke visade sig; derpå hade han åter vändt sig om mot det gröna bordet, åter gjort en nsats och vunnit och på nytt fortsatt sitt spejande. Slutigen hade ett sakta vidrörande af hans arm förmått honom att se sig om i den motsatta riktningen, hvarest han bemärkte en person som genast räckte honom en ) Forts. fr. N:o 92.