Ransakning forevar i går med en yngling som sedan inågra veckor idkat en i system satt tjufnadsindustri, men för hvilken han nu ändtligen råkat fast. Denne unge brottsling har redan blifvit straffad för andra resan stöld och blir det nu otvifvelaktigt för tredje resan. Hans namn är Johan Andersson från Byslätt. Den metod han begagnat har varit följande: — Han har intunnit sig hos enkor eller hustrur och uppgilvit sig vara skolyngling samt begärt att få inackordera sig, uppgifvande sig vara son af en länsman i Warbergstrakten. För inackorderingen har han erbjudit 50 rdr i månaden, — ett belopp som ej kunnat undgå att fresta de hederliga qvinnorna. Efter att ha bott hos dem någon dag, har han sedermera aflagsnat sig, medtagande penningar, ur eller eflekter, hvadhelst med ett ord som han kommit öfver. Sålunda hade han uppgjort med hustru Brita Holmgren om inackordering, och blef dagen derefter bjuden att deltaga i begralningen af ett hustru H:s aslidna barn. Han skulle bära liket och fick för detta ändamål låna en blå sidenbalsduk, en nattkappa och ett par svarta handskar. Med en mia af anständigt allvar utförde han sitt uppdrag, men kommen till Nya kyrkogården hade han smugit sig bort, behållande ofvannämnda persedlar som god pris, och lemnade likkistan med det döda ba net stående på kyrkogården. Hos en hustru hade han aflägsnat sig elter att ha medtagit ett nysilfverur; hos en annan tillgrep han, alit under samma förevändning, en yllehalsduk och en linnenäsduk,, hos en tredje en portmonnå men 3 rdr och en svart klädeströja, hos en sjerue stal han ett silfverur, ett guldörhange, en silfvernyckel m. m. Hustrun hade på samma gång som A. gav ut, men den blitvande hyresgästen gick derpa till heunes mors bostad, tog der en nyckel med hvilken han öppnade dörren till värdinnans rum, tillgrep der de senast uppgifna effekterna och återvände sedermera till det ställe der han tagit nyckeln och stul derstädes 4 rdr. Johan Andersson har erkäut samtliga dessa tillgrepp. Han hade törst d. 3 d:s blifvit frigiven ssran bestraffningen för andra resan stöld, och begaf sig då omedelbarligen utom staden samt tillbragte natten hos ett obekant bondsolk. Följande dag begaf han sig till Lmdalabergen samt wvälfade der olverenekommelse med hustru Holmgren. Han kallade s18 än Oskar Johansson, än Johan Johansson, och tili stöd för sina uppgifter aberopade han sig på diktade personer, hvilka al haus joregisue fader skulle fåvt I uppdrag att betala inackorderingen för honom. 01saken hvarför ban aflagsnat sig tran Nya Kyrkogärden innan begrafningen askett, var att han iruktade för att blifva upptäckt. Målet remitterades till vederbörlig domstol och A. återförpassades ull celllangelset. En enka vid namn Carolina Jonsson anträffades för några dagar sedan högeligen öfverlastad nere vid Skeppsbron. Då hon upplördes i vakten och sedan hon dit ankommit, uttryckte hon sig ömsom på svenska, franska, engelska och tyska. Hon förklarade för öfrigt på sitt modersmal aw hon ingalunda brukade att supa sig sufl, men att som hennes man, hvilken nyligen aflidit, trenne gånger sutit på vatten och bröd för sylletiforseelse, sa ville hon af pietet för hans minne lida allt hvad han lidit, och derföre hade hon nu med beraut mod tagit sig åtskilliga supar för mycket. Vare sig nu atv hon, som visade sig så hemma i de nyeuropeiska språken, äfven hade studerat den verldsaskadning, som jörmar de hinduiska enkorna att förbränna sig pa sina mäns bål, eller att hon blott helt enkelt ville röra polisens hjerta genom nämnda bevis på djup sorg, — alltnog, följden blef densamma som efter ett vanligt prosaiski rus, nemligen att hon inkallades till poliskammaren. Ganska snyggt klädd som hon var, visade dock hennes anlete spår efter en dyrkan at Bacchus, som antagligen sträck: sig tillbaka långt före tiden för den älskade makens trånfätle. Hon erkände genast att hon varit drucken. — Har ni penningar att betala med? frågade polismästaren. — Nej, jag betalar ej, jag vill i häkte, förklarade Carolina Jonsson i en ton af sublim bestämdhet. — Jaså, ni har aldrig varit der förr? — Aldrig inför någon rätt ens, hr domare. — Och nu vill ni se hur der ser ut? — Allueles. Jag vill pröfva på. — Då får ni tre dagars vatten och bröd. — Hvad för slag? Icke mera? utropade hon i upprörd ton. — Au bevars! det var alldeles för litet! suckade hon medan hon fördes ut. Det har förut berättats hurusom urmakaregesällen Joh. Aug. Nilsson från urmakaren Wallen härstädes aflägsnat sig efter att ha stulit tvenne guldur och en silfversnusdosa, skjortknappar, ringar w. m. Till förhöret i gar om saken hade blifvit inkallad urmakaren zettergren fran Boräs, hvilken berättade att Nilsson af honom tillbytt sig ett guldoch ett silsverur mot ett annat ur. Om detta var af silfver eller guld, kunde Zettergren besynnerligt nog icke uppgifva, ty, sade han, han hade kort derefter försålt det, till hvem visste han icke. Nilsson innehade vid häktandet ett guldur, men detta förklarade sig Zettergren till en början icke med säkerhet igenkänna som ett af dem hvilka N. bytt sig till af honom. Slutligen sade han sig likväl med säkerhet igenkänna detta ur såsom det hvilket han bytt bort till Nilsson. Denne nekade dock med gamma fräckhet som förut till alla Zettergrens uppgifter. Likaledes förnekade han, att han såsom guldsmeden Liljedahl i Alingsås i bref uppgifvit, sökt till denne försälja en silfversnusdosa, ett par skjortknappar och en ring med rosenstenar, alltsammans effekter som han antagligen från hr Wallen stulit. Målet uppsköts på åtta dagar. . Från Landsorten. Sistl. Tisdag fortsattes å cellfängelset i Falun ransakningen med f. d. landtmätaren A. Koschell, som är anklagad för att hafva mördat en hos honom tjenande piga. Med utdrag af protokoll vid Norrala häradsrätt ådagalades, att Koschell der blifvit förvunnen till äktenskapsbrott och att han i öfrigt mot sin hustru handlat på ett ovärdigt och upprörande sätt. Åklagaren gjorde en sammanfattning af de omständigheter som i det förstnämnda målet förekommit, påpekande dervid bl. a. att medan, såsom följder af den utaf Koschell föregifna brottningen emellan honom och pigan Engström, å den sistnämndas lik fun nos icke mindre än 9 större blånader förutom en mängd mindre sådana och det till myckenhet afslitna håret, iAii minaota