Göteborgsposten – 22 april 1868, sida 1

vattenputsarne och uppenbarade många ödeläggelser bland blomsterskatterna. Regnet och blåsten hade haft en stor utsträckning denna natt, hade sträckt sig öfver Canalen och hade härjat trädgårdarne och skogarne vid Poynings och gjort ett rikt byte i den storartade bok-allen och den präktiga dungen af sykomorer, som var Clare Carruthers så kär. George hade omsorgsfullt fulländat en teckning efter den skizz, som han hade tagit af Bokallåen, och tänkande på sitt förestående samtal med Harriet hade han tagit fram teckningen ur dess gömma i sjn portfölj; och under det han nu betraktade den och tänkte på att den föregående nattens oväder hade anställt någon skada på sycamorerna, knackade en uppassare på hans dörr. Han undangömde teckningen och bad karlen komma in, hvarefter denne lemnade honom en biljett från Harriet, som han genomläste med icke ringa öfverraskning. Den underrättade honom om att Routh hade blifvit kallad till London i en vigtig angelägenhet genom ett telegram — utan tvifvel från den gåtfulle Flinders, tänkte George, medan han bedröfvad såg på biljetten — och att de stodo i begrepp att lemna Homburg. Klockan sju stod det öfverst på papperet. De hade således rest för flera timmar sedan. Det var högst förtretligt. — Hvad staden såg ut efter ovädert! Hvad luften hade blifvit kylig! Huru önskade han ej, att Arthur mätte visa sig och att de alla kunde komma bort derifrån!