Tullverkets normalstat. För några dagar sedan innehöll Ny: Dagligt Allehanda en uppsats under ofvanstå ende rubrik, med anledning deraf att riksdager nu kommer att för första gången afgöra rö rande tullverkets utgiftsstater, hvilket hittills ensamt tillkommit K. M:t. Allehanda för ordar en betydlig nedprutning i tullverkete aflöningssummor, på det att dessa må bringas till närmare öfverensstämmelse med dem som i för andra uppbördsverk, fastställda utgiftsstater redan äro bestämda, och synes derjemte antaga, att en minskning uti tullpersonalen äfven kan utföras, hvilken senare anmärkning väl icke torde vara för åtskilliga platser inom landet så alldeles ur vägen. Dock torde det vara betänkligt att genom indragningar vilja öka göromålen för personalen, men på samma gång äfven ytterligare nedsätta dennas på flera ställen redan förut nedsatta inkomster. En insändare anmärker emot N. D. A. följande: Om man kastar en återblick på tulltjenstemännens löneinkomster härstädes under förfluten tid, så får man veta, att s. k. Nyärsgäfvor längesedan blifvit förbudno att emottaga och ännu senare, att den betydliga ersättningen för s. k. extra vägningar afvenledes upphört. Dessa båda inkomst-titlar torde för t. ex. packhusets föreståndare kunna uppskattas till minst 7,000 rdr årligen. Hvad som återstår har, med en ytterligare förminskning af flera hundra riksdaler af hr Bennich föreslagits såsom normalinkomst för tullafdelnings-föreståndare. Några s. k. sportler finnas numera knappast, om man ej vill så benämna lösen för vissa expeditioner vid tullkammare t. ex. skeppsmätning, eller dagtraktamente för yttre vägningar under öppen himmel o. dyl. Om man jemför den ofta och med skäl öfverklagade dyrhet, som på dessa senare åren blifvit så känbar isynnerhet i denna stad, med de sålunda ända till hälften förminskade inkomster för tullverkets vigtigaste tjenster, så torde en hvar oväldig utan svårighet inse, huruvida den af Allehanda ytterligare påyrkade förminskningen i aflöning skulle göra tillståndet normalt eller betrygga en familjs anständiga lefnadsunderhåll i en så dyr stad som Göteborg! Vid den jemförelse med s. k. Åvederlikar, som ÅAllehanda framhållit, torde ej hafva tagits hänsyn till det ansträngande, obehagliga, svåra och tillika grannlaga i tullverkets tjenster, hvilka upptaga innehafvarnes tid hvarje söckendag hela året om, tidtals ända till nio timmar och deröfver, med ofta förekommande nattvak och öfveransträngning. Männe de s. k. vederlika männen i andra tjenster skäligen knnna härmed jemföras? Att närvara vid vissa sessioner i veckan, att åtnjuta betydliga extra inkomster af protokollslösen o. dyl., att hafva sig förbehållne vissa friterminer eller 8 k. semester, något sådant vet man icke af vid tulleller packhus-förvaltningen. För de s. k. högre tjensterna vid tullverket erfordras icke ringa insigt, icke liten erfarenhet och den, som sökt vägledning i omdömet af någon verklig sakkännedom eller erfarenhet, skall villigt medgifva att, ehuruväl någon s. k. högre embetsexamen sj erfordras för inträde vid detta verk, många bildade män, såsom filos. magistrar, jurister o. 8. v. der äro inställde. De öfrige, under decennier bepröfvade och i jensten grånade män, innehafva en erfarenhet och nsigt, som äfven torde berättiga till en bättre lott i ttersta ålderdomen, än försakelser och brist. För let allmännas sannskyldiga bästa, för den vigtiga tatsinkomstens betryggande äfven framgent emot