hade gifvit honom tid, och tid var allt i det spel, har ämnade att spela. Upptäckton skulle ej under någon tid göras af George Dallas, och när den blir gjord, kunde hans triumf måhända vara betryggad, han icke komma i olycka af en sådan orsak, utan vara i säkerhet i ett elyscum, hvars salighet ingen hotande fara kunde förstöra. Hvad de andre angick så måste de lemnas åt sitt öde, lemnas åt sig sjelfva att reda sig bäst de kunde. Tiden var kort, men den skulle derföra endast ingirva honom så mycket större mod och sjelftillit; förtviflans dumdristighet var ett sinnestillstånd som väl passade för Stewart Routh. Hvarje timme var under sådana omständigheter af betydelsc. Den eld och det allvar hvarmed han hade talat till den vackra enkan, hade synbarligen öfverraskat och. som det förekom honom, gripit henne. Hade ådagaläggandet häraf icke visat sig till fördel för honom sjelf utan för en annan, skulle ingen bättre än Stewart Routh hafva insett hur mycket skönhet i form och anletsdrag har att betyda vid tolkandet af kinslor, hur liten verklig mening det kan vara i ett mörkt strålande ögas glans, hur liten äkta sinnesrörelse i en rosenfärgad kinds rodnad. Men här svar Stewart Routh sjelf det afundsvärda föremålet, och just emedan han var det, uttydde han hvarje tecken från sin herrskarinna snarare i öfverensstimmelse med sina önskningar än enligt sin erfarenhet. Och det slags erfarenhet han hade skulle i närvarande tillfälle också endast hafva gagnat honom föga, då han hade förvärfvat sig den af starkare och ännu farligare förebilder på qvinlighet än de hvilka mrs Bembridge representerade, eller till