Göteborgsposten – 17 april 1868, sida 2

ÅAA112 Från Paris. (Efter en korrespondens till Morgenbladet). Faris cronique scandaleuse ar s. n. rik på nyhe ter af allebanda slag. En hetsig prefekt, grefve di la Motte, har blifvit dömd till 3,000 fres böter, fö det han å en bal i en provinsstad kallat en advokat som ville förklara gresven cessionsmessig, för kanaljm. fl. mustiga epiteter och pressens hundratusen trum peter utbasuna nu som bäst domen for all verlden En bekant skönhet på modet har plockat en omyndig ungdom från landet på 200,000 fres och då dennes släg tingar drogo saken inför rätta asgjorde fru Justitia till den ifrågavarande damens fördel. På de stora klubbarne i Paris spelas sedan lång tid tillbaka ett kompliceradt hazardspel, skämtsamt benämndt jeu denfer, men som vi söner af Norden på renaste allvar kalla ett jeu denfer, ett spel uppfunnet i — helvetet. En familjefader har på en natt spelat bort en million och denna million var hans hustrus hemgift. Hon säljer nu lösörebo och ekipage för att betala mannens skuld och samtidigt dermed påträffar man i Boulognerskogen liket af en ung vicomte, som skjutit sig för pannan, efter att qvällen förut på lansquenet ha förlorat 93,000 fres. Privatlifvets mur befinner sig i ett bedröfligt tillstånd, hvar finnes en byggmästare nog skicklig att reparera den? En bekant ung herre på modet köper i England en kapplöpningshäst, en segrare vid täflingarne i Epsom låter den under ett falskt namn springa i Boulognerskogen och vinner betydande vad på den, men bedrägeriet upptäckes och den noble skälmen blir utstött från den högförpåma Sport-klubben. Han anställer rättegång mot denna och begär 100,000 fres i skadestånd för sin förlorade reputation, men domstolen fäller en dom som måste kännas ungefärligen som spöslitning på en syndares lekamen. Öch så till sist: en dame från samma moderna verld, en m:me Musard, svärdotter till den bekante arrangören af Champs Elyses-konserterna, har nyligen inköpt ett smycke, som ursprungligen utgått från en kunglig skattkammare, goda gamla diamanter som dansat gavotte i ett förflutet sekel, ja måhända varit broderade på Henrik III:e gunstlingars paraddrägter. De fornäma pariserdamerna skulle allesammans velat rä om detta underbara smycke och betrakta derföre med sneda blickar orkesteranförareus lyckliga sondotter. Hertigen af Massa, en kompositörsdilettant, har nyligen låtit i Konservatorium uppföra några profstycken ur en af honom komponerad opera Dante, Hela den högre aristokratien bevistade uppförandet, Kristina Nilsson sjöng Beatric s parti, Faure Dantes. Försöket kostade den höge herrn 30,000 fres. Det flunes i Frankrike flera sädane förnäma dilettanter: prins Poniatowski, grefve Gabrielli o. s. v. Harmoniens gudinna, om hvars gunst de alla tigga, är en kapricios dame; hon låter på inga vilkor betala sig, men skänker gratis sin bevågenhet åt en fattig friare, som icke eger stort mera än elden i sina ögon och inspirationen i sin själ. Fru Neruda-Norman har gifvit en konsert, hvilken jag tyvärr var förbindrad att ösvervara. Af andra har jag hört att huset icke var fullt och att entusiasmen icke helt och hållet svarade emot den genialiska konstnärinnans maäöstria. Hon bade så godt som intet biträde vid konserten, hyllande principen: ÅJag ensam, och det är nog! I Paris är detta likvigst en farlig princip för hvar och en, åt hvilken folkgunsten icke upprest en thron. Kristina Nilsson, den firade sångerskan, innebar nu en sådan thron, men en dylik reses icko gerna åt mera än en gudomlighet i sender, på sin höjd åt två, men till och med Adeline Pattis synes nu börja att vackla. 1 hvarje fall kan dock fru Neruda-Norman vara stolt öfver det namn, som hon här efterlemnar hos alla musikens sanna vänner, och de populära konserternas oerhörda åhörareskaror tilljublade henne de stora olärda, men för det sköna mottagliga massornas varmaste beundran. I det ostadiga Paris följa sällsamt nog en mängd seder och bruk snörräta reglor. Sålunda förändras inom den förnäma verlden klädedrägten för årstiden vid de första kapplöpningarne i Mars och bland massorna Påskdagen. Om det också fryser på natten och stormar på dagen, visar man sig på den bestämda tiden i sommardrägt, alldeles som man går i pelsverk och muff, tills timman slår, vore det också den mest glödande sommarhetta. Främlingen, som ettdera icke känner till eller också sätter sig öfver dessa häfdvunna bruk, blir straxt så enständigt begapad, att han förskräckt börjar mönstra sin yttre menniska för att få reda på hvad som kan vaa i olag. De nya moderna för i år ha således redan visat sig och bland dessa intaga hattarne ett framstående rum för — sin litenhet. De äro blott coiffyrer, ingenting kompakt, allt så luftigt som möjligt, oftast ett slags mantilla, som faller ner öfver ryggen eller vid sidorna, prydd med blommor framåt ansigtet. Svarta tyllhattar sortfara att hålla sig uppe i smaken, de finaste ha ett litet broderi af gult silke; de violetta spetshattarne se högst intagande ut, deremot tager jag mig friheten att finna de gula och gröna spetshattarne obehagligt skrikande, item hattar med tre stora rosor framtill, en gul, en mörkröd och en ljusröd. Icke mera behag finner jag i en jättebukett, placerad vid sidan af tre sådana ofantliga rosor eller ofvanför ett diadem af — rönnbär. Den nya presslagen kommer efter all sannolikhet att skapa en öfversvämning af nya tidningar, af hvilka dock de flesta torde bli af en kort varaktighet, ty den verkliga talangen har icke behoft att vänta på en ny lag för att pröfva sina krafter. En gammal bekant, Alexander Dumas 8:or, har kommit fram med en ny tidning, kallad DArtagnan, hvaraf de två första numren äro utkommna. DeArtagnan på sin gula bäst kommer för andra gången ridande till Paris och väcker en hel följd af minnen från den tid, då vi i De Tre Musketörerna läste om en gammal adelsman, som ger sin sun sin välsignelse, plus en gul häst och sänder honom till Paris lor awt göra sin lycka med 15 ecus i fickan. Om det i Frankrike finnes ett mera populärt namn än den käcke musketörens, så är det hans historiegraf, Alexander Dumas! Dumas är en uppenbarelse för sig sjelf inom pressen. Det finnes icke eu, som kan föra pennan, den der icke gör, hvad Dumas ber honom om. Har han en process, förmildrar lagen för hans skull sin stränghet och motpartens advokat rosar boDom; vill en fordringsegare arrestera honom får han ingen som vill verkställa arresteringsordern. Någon