Göteborgsposten – 16 april 1868, sida 2

— Nej, jag har ej glömt det, sade hon; men ack, Stewart, det är en betänklig sak — en afskyvärd utväg. — Men ni antog den med godt samvete förr en gång och talade föga om att den var afskyvärd. Jag hoppas att ert samvete nu ej skall vara finkänsligare än förr. Det är sent på dagen och ni skall i detta fall ha att välja mellan Dallas och mig. Hon svarade honom ej. — Förhållandet är detta, fortfor han: Dallas kan ej drabbas af någon allvarsam olycka, derom är jag öfvertygad; men ifall omständigheterna så fordra måste vi låta saken ha sin gång med honom — en rättegång och ett frikännande blir det värsta som kan drabba honom. Jag tror att det ej finnes någon verklig fara; men mycket, ganska mycket beror på er, Harriet. — På mig, Stewart? — Ja, hör på. När Dallas kommer och besöker er, måste ni utforska om någon annan nyckel till sanningen finnes; i händelse någon sådan ej finnes, ha vi tillräckligt tid på oss. Ni måste fortfara att ställa er på den bästa fot med honom och utforska alla hans förehafvanden. Är det ej besynnerligt att han ej för er nämnt något om sin onkels oro för sin son? : — Jag tycker ej det, Stewatt. Jag känner instinktlikt att mr Felton misstror och afskyr oss — (huru välgrundade voro ej denna misstro och afsky! tänkte hon med en svag känsla af medlidande för fadren) — och George vet det, derom är jag säker, och skall ej tala med