Göteborgsposten – 16 april 1868, sida 2

upptäckt och då skall sakernas ställning bli den på hvilken vi voro beredda, ifall vi ej lyckats förmå honom tiga med hvad han visste rörande Deanes identitet. — Alldeles, svarade Harriet, med den ökade svårigheten af att han dolt hvad han visste. — Ja, sade Routh; men det är hans sak, ej vår. Han dolde hvad han visste emedan han var komprometterad. Det är ingenting som komprometterar mig. Jag försummade en skyldighet mot det allmänna af vänskap för en en enskild person, det är sannt; men det är en förlåtlig synd. Under det han gjorde sina beräkningar, började han återvinna sitt vanliga sätt. — Det är olyckligt att han sålunda blir komprometterad på dubbelt sätt, och det blir naturligtvis en svår pröfning att genomgå; dock är saken ej värre än den var då Dallas kom tillbaka. Inser ni ej det, Harriet? — Jag inser det, Stewart, men jag inser äfven att han skall få ett tiofaldigt intresse i att få reda på sanningen. Hittills har han måhända varit nöjd med att befria sig sjelf från misstankar, men nu skall han vara den person som är mest intresserad af att sanningen uppdagas. — Men hurn kan han få den uppdagad? sade Routh sänkande rösten. Harriet, har ni glömt att om någon fara kan komma från honom, finns det äfven ett sätt att vända denna fara mot honom sjelf? Har ni glömt att jag kan rikta en tiofaldigt starkare misstanka mot honom än han mot mig? Hon darrade och tillslöt åter ögonen.