Göteborgsposten – 15 april 1868, sida 2

öfverväldiga er. Det är förskräckligt — det är värre än allt hvad jag kunnat föreställa mig eller ana. Men duka ej under för slaget. — Jag dukar ej under, sade hon, i det hon drog sina händer ur hans, förde dem upp till sitt hufvud och höll dem pressade mot tinningarne under det hon talade. Jag skall ej duka under. Haf förtroende för mig, som ni förr haft. Detta är alltså hvad jag kännt komma allt närmare och närmare, liksom en fara i mörkret — detta är den förfärliga sanningen. Det är bättre att den är känd. Säg mig huru ni upptäckte det? Han började gå fram och tillbaka i rummet. Hon satt qvar med händerna tryckta mot tinningarne och följde honom med ögonen. — Jag upptäckte det genom en utomordentlig händelse. Som ni vet har jag sällan sammanträffat med Dallas och vet ingenting specielt om mr Felton och hans son. Men det finnes en dam här — en enka från Amerika — som känner Felton väl. — Ja, sade Harriet i fast och tydlig ton. Jag har sett henne. — Har ni det verkligen? Nå väl! då vet ni hvem jag menar. Hon och han voro goda vänner — älskade hvarandra, förmodar jag, fortfor Routh med en pinsam ansträngning. Då de skildes åt i Paris, blef det öfverenskommet dem emellan att de skulle träffas här just vid denna tid. (Forts.)