Marjehanda En egendomlig qvarlåtenskap. En mera ovanlig qvariätenskap ån den som en i Paris nyligen afliåen gammal man vid namn la Loque testamenterat åt sina medborgare, kan man ej gerna föreställa sig. Vid hans död fanns hans kropp utsträckt på en eländig säng i en vindskammare i Quartier de Grenelle, hvilket är ett allt annat än fashionabelt distrikt i Paris. Han hade fört det mest torftiga lif och nästan uteslutande lifnärt sig på torrt bröd. Hans rum innehöll knappast några möbler, men i ett hörn af rummet fann man ett litet skänkskåp med talrika hyllor, på hvilka voro uppstaplade i den största oordning högar af kork. I midten låg ett manuskript, skrifvet af Pere la Loque, i hvilket han lemnar den upplysningen att han förr varit i besittning af en ansenlig förmögenhet, som nu var förstörd; att af hela hans storhet endast återstod dessa korkar, som blifvit uppdragna under bättre och lyckligare tider för att helsa mången vän välkommen, som nu glömt honom; att ålder och fattigdom hade lärt honom sin moral, och att man på hvarje kork kunde läsa hans historia. Detta hade den gamle mannen gjort i den sorhoppning att det skulle tjena som en lämplig varning, och att dessa korkar, förvarade på något museum eller i en filosofs studerkammare, skulle kunna lemna ett bevis på den menskliga lyckans obeständighet. På en af korkarne var en inskription af denna lydelse: Korken af en champagnebutelj, som blifvit tömd d. 12 Maj 1843 i sällskap med M. B—, som försökte intressera mig för en affär, på hvilken jag skulle förtjena 10 millioner. Denna affär har kostat mig 50,000 freo. M. B— flydde till Belgien. En varning för amatörer. På en annan synas följande ord: Kork efter en butelj cypervin, som tömdes d. 4 Dec. 1850 i sällskap med ett dussin glada vänner. Af dessa har jag ej funnit en enda, som räckt mig en hjelpsam hand, sedan lyckan vändt mig ryggen. Namnen på dessa 12 äro bifogade inundor. UHA — —