ny tortyr som väntade henne efter den korta hvilan? Naturen måste ha sina perioder af lugn för själen, huru stort qvalet än må vara; hennes var af det hopplösa slag som säkrast har sådana perioder, men med minsta verkan. En af dem hade kommit just då och hon var lugn, bekymmerslös och eftergifven. Hon reste med Routh till Homburg; han sökte inleda några fördelaktiga bekantskaper på vägen och erhöll rekommendationer till några aflärsmän af det fullkomligt solida slaget i Frankfurt. Förändringen, de nya omgifningarne, åsynen af den glädje hvari hon ej tog någon del, men som hon betraktade för att förströ sitt sinne, gjorde henne godt. Att vara utom England var redan något, visserligen ej en förnuftig och välgrundad anledning till tillfredsställelse, men dock en anledning lätt att förklara och äfven försvara hos henne, som höll fast vid den åsigten att hennes onda blott var fysiskt. Den lugna mellantiden förlängdes och patientens lifskrafter stärktes för den kommande nya tortyren. Denna började då mrs Ireton P. Bembridgees ponyvagn passerade förbi henne der hon satt vid sidan af den skuggiga vägen, och den amerikanska qvinnans strålande blick mötte hennes; då hennes man passerade förbi henne utan att se henne, försjunken som han var i psssionerad beundran för den sköna qvinnan vid hans sida, en beundran hvilken var så tydligt uttryckt att ett barn skulle ha igenkännt den som sådan. Förfärliga voro de nya qvalen, hårdt pröfvades de under den korta hvilan återhemtade krafterna. Ursinnig svartsjuka, vild förbittring sletos nu om hennes hjerta.