Denne spion var mr James Swain, hvilken utvecklade stort nit i sin nya verksamhet och tycktes finna ett särdeles nöje deraf. Stewart Routh hade kommit till den bestämda öfvertygelsen, att den unge mannen hade hållit sitt löfte att bibehålla tystnad ända tills han i sin onkels sällskap lemnade England, och han var viss på att mr Felton var fullkomligt okunnig om de omständigheter, som medfört så förskräckliga följder för mrs Carruthers. Det var verkligen af vigt för honom att låta bevaka George Dallas företag, och då han lemnade Jim Swain detta uppdrag, leddes han af onda bevekelsegrunder, med hänseende till vissa händelser som framdeles kunde komma att inträffa — bevekelsegrunder som framställt sig för honom kort efter det Georges bestämda igenkännande af den gosse, som framlemnat Rouths bref till Deane sista dagen af denne olyckligo mans lif, löst den svårighet som länge gjort honom bryderi. Närmast i vigt efter bevakandet af George Dallas ansåg Routh det vara att ej lemna gossen ur sigte. Men det föll honom ej en enda gång in, att det kunde vara en aflägsen möjlighet, att mr Jim Swain var fullt ut lika besluten att hålla ett öga på honom. Harriet hade lätt nog samtyckt till sin mans förslag, att de skulle resa till Homburg. Det hände sig så, att hon var glädtigare stämd än vanligt den dag han framställde detta förslag. Hon befann sig i en af dessa mellantider, under hvilka fången som lider tortyr får hvila sig något medan hans bödel sysselsätter sig med att sätta sitt tortyrredskap i ordning. Elden hade dött ut för en stund, tången hade kallnat. Hvem kunde säga hvilken