Göteborgsposten – 8 april 1868, sida 1

Moederna Vagabonder ) Roman al Edmund Yates. Öfversättning. Hon hatade oci föraktade sig sjelf för en sådan svaghet och kände sig Å att med raseri söndersarga sin rebelliska kropp som ibland öfverfölls af darrning och genomilades af kyla då han vidrörde den, eller tillochmed då han blott talade. Hon bekämpade denna fega svaghet, bekämpade den oafbrutet och med fast beslut att öfvervinna den; men hon öfvervann den ej, hon endast dämpade den för en tid. Den återkom vid vissa tillfällen och då plågade den henne ännu mera, än om den aldrig lemnat henne. Alla dessa strdiga känslor hade till följd, att den krets hvarinom hennes lif rördes blef trängre, att hela hennes uppmärksamhet koncentrerades kring hennes mans person. En trötthet som hennes eget goda omdöme sade henne vara farlig började få makt med henne. Deras ställning var bättre nu — hon visste ej rätt af hvad orsak eller huru mycket, ty hon hade småningom upphört med att på sitt gamla vanliga sätt taga en öfverblick at Rouths affärer och nöjde sig numera med att taga mot penningar allteftersom han gaf henne dem och använda ) Forta, fr. N:o 81.