Göteborgsposten – 8 april 1868, sida 1

hvars musikaliska uppfostran lär vara bekostad af prinsessan Eugenie, har blifvit anställd vid lyriska scenen. — Zetterholmska sällskapet kommer äfven under inst. sommar att spela på Djurgårdsteatern och bjuder då bl. a. på Offenbachs Vie Parisienne. — Om den i Berns salong senast gifna nya pjesen Stockholm nattetid lemnas följande upplysningar: Stycket befinnes vara en bearbetning efter ett aldre franskt stycke, Paria la nuit, som i öfversättning och under namn af Carl och Marie af Fredr. Delands sällskap gafs redan år 1844 på gamla Djurgårdsteatern. Stockholm nattetid är i och för sig en ganska underhaltig produkt, ehuru bearbetaren gifvit sina taflor en rätt trogen lokaliärg och specielt en scen finnes af gripande dramatisk effekt: teatern är delad i två rum; i det ena ser man en skräddaremadam, som gör allt i verlden för att förmå sin man, som är extra poliskonstapel, att skynda sig ut på natten, på det hon ostördt skall få komma ut i viften på la Croixi maskerad, under det samtidigt i det andra rummet en ung vårdslösad fru forgafves söker i hemmet qvarhålla sin utsväfvande man, en grosshandlare, som å nämnde maskerad stämt möte med en dam ur demi-monden. — Hvem bearbetaren är vet man ej. En säger hr Hodell, en annan hr Schöldström, en tredje hr Gustafsson, en fjerde skådespelaren Sjöberg — kanske ha de alla fyra slagit sig tillsammans om stycket. Ett par af kupletterna bära emellertid en omisskänlig Hodellsk prägel. Bernska salongens skådespelaresällskap har engagerats att i förening med Lannerska baletten uppträda å mansgeteatern å Djurgården från medio at Maj tills fram emot midsommar. — På teatern i Hammers salong förberedes uppförandet af Carl Fr. Dahlgrens Bellmans-situation Ulla Winblads födelsedag, hvilken ej finnes intagen i D:s samlade skrifter. Man ansåg i flera år manuskriptet vara förkommet, tills det för ej längesedan återfanns i Klemmings antiqvariska boklåda. Hr Selinder har nu komponerat särskildt ballet till stycket och hr Blanche lärer något retoucherat detsamma. — På samma teater väntas en ny bearbetning af Overskous Capriciosa, verkställd af hr Gustafsson. Amerikanskt affärslif. Då det i våra dagar blifvit modernt att puffa för allt amerikanskt och då man ser en hvar, alltifrån Labonlaye till — Fredrik Nelson, berömma yankeeförhållandena, samt finner våra framtidsmän, från de nyliberale ned till bedårade emigranter, tro på allt detta beröm, så torde det å vår sida vara en verklig tjenst mot allmänheten att nu åter, liksom vi förut ofta gjort, gitva ett exempel på ruttenheten i detta beprisade mönstersamhälles, Förenta Staternas, förhållanden: Det är lika litet lämpligt för nationerna som för den enskilde att förtära omogen frukt, och den besinningslöshet hvarmed man i Amerika rusat hän mot det tusenåriga rike, hvarest inga missforhållanden i afseende på friheten skola gälla, utan att förut se till det alla andra missförhållanden blifvit bäfda, bar ej kunnat verka derhän som hrr samhällsförbättrares theorier afeett. Också ser man dagligen derpå exempel; det senaste slående beviset på, huruledes det amerikanska affärslifvet är lika vildt, samvetslöst och brutalt som det politiska, ar Ådet stora Erie-Jernbanekriget. Detta krig föres mellan tvenne af NewYorks förnämsta penningmatadorer, Cornelius Vanderbilt, som står i spetsen för Newyork centralbanan, Hudsonbanan och Harlembanan, samt Daniel Drew, som är hufvnddirektör för Eriebanan, hvilken Vanderbilt och hans vänner försöka att bemäktiga sig. Denna Eriebana har i längre tid astätt på svaga fötter och dess aktier ha såsom mycket fluktuerande i flera år varit hufvudföremålet för börsspekulationen. Daaiel Drew bar i ett af jernbanans vanskliga ögonblick genom sin förmögenhet, sin kredit och sin affärsskicklighet räddat den från konkurs. Han har sedermera förtjent en oerhörd förmögenhet genom schacker med dess aktier, hvilka under de sista sju åren varierat mellan 17 och 126, medan de nu hålla sig mellan 60 och 80. Det är Drew som ledt dessa fluktuationer, och andra spekulanter som velat ställa sig emot honom ha med lätthet blifvit krossade. Nu har emellertid Drew fått en motståndare, med hviken kampen föres på lif ocd död. Drew spekulerar på la baisse och otaliga äro de knep som han inför rätten blifvit öfverbevisad om att ha begagnat för att nedtrycka priserna. Sålunda gingo aktierna en gång högre upp än han tyckte om, och genast utsändes utan derom förut gjordt tillkännagifvande 58,000 aktier i marknaden, hvilka nedtryckte kursen med 40 procent. Förl. Januari månad började Vanderbilt och hans vänner att köpa af Eriebanans aktier och kursen steg hastigt till 78 med stark efterfrågan. Plötsligt föll kursen, stora utbjudningar skedde, allehanda rykten utspridde sig och Drew med sina vänner sålde stora belopp på tid, i det de påstodo att kursen snart skulle gå ned under 50. I detta ögonblick demaskerade Vanderbilts parti sina batterier, för att med ett slag krossa Drew: de köpte upp aktier efter en så oerhörd måttstock att kursen d. 9 Mars uppgick till 83 och samtidigt blef Drew instämd i anledning af den oberättigade aktieemissionen. Men Drew lät icke skrämma sig. Han kastade in 50,000 nya aktier på morknaden; detta var för skarpt för hans motståndare, och priset sjönk d. 10 till 72. Samtidigt gjorde han operationer för att omöjliggöra större lån för Vanderbilt och för att aqraga andra jernbanor, hv lkas intressen skulle lida genom Eriebanans förening med Vanderbilts andra U— FE —