Göteborgsposten – 7 april 1868, sida 1

Moderna Vagabonder ) Roman af Edmund Fates. Öfversättning. George kände en stark böjelse att med donna qvinna — för hvilken han hyste så stor aktning och kände att så djupt medlidanåe ehuru han ej kunde göra sig reda för anledningen till denna känsla — tala om Clare Car ruthers. Han kände en stark böjelse att för henne bekänna det fel, hvartill han gjort sig skyldig emot den oskyldiga flickan, och af henne begira ett råd. Han ville medgifva att ett annat inflytande än modrens gjorde sig gällande för honom. Men han afhöll sig härifrån, han visste knappt hvarföre. Harriet kunde anse honom för en inbilsk tok som kunde fästa någon vigt vid det tillfälliga sammanträffandet med en ung dam; Harriet var dessutom illamående och han hade redan talat tillräckligt om sig sjelf. Nej, om han någon gång skulle tala om Clare med Harriet, skulle det åtminstone ej vara vid detta tillfälle. — Routh är alltför rik nu, en alltför stor affärsman för att jag skulle kunna hoppas vara till någon nytta för honom med mitt lilla kapital, sade George hjertligt; men naturligtvis vet han, och ni äfven, att jag aldrig skall glömma allt det jag är honom skyldig. ) Forts. fr, N:o 78.