Göteborgsposten – 7 april 1868, sida 1

vet utanpå. Det var detsamma hon flera månader förut i hans närvaro lagt afsides. Han tog det ur hennes händer, stoppade det i fickan oöppnadt och tog afsked af henne. — Ni vågar er ej ut i afton, förmodar jag? sade George i det han åter vände sig om då han uppnått dörren. — Nej, sade Harriet. Jag stannar hemma i afton. Sedan han lemnat henne, tillslöt hon och låste sitt skrin samt återtog sin plats vid fönstret. Den vanliga middagstimman var nära och muntra grupper passerade förbi på väg till hotellerna och Kursaal. Den engelske betjenten tillkännagaf efter en stund för Harriet, att den middag hon beställt från en restauration blifvit inburen; skulle hon låta den serveras, eller skulle hon vänta längre på mr Routh? Middagen skulle serveras genast, svarade UarrietMen hon lemnade likväl ej sin plats vid fönstret. Nu for en öppen vagn, dragen af grå ponies, förbi. Mrs Ireton P. Bembridge hade ingen följeslagare utom sin groom. Vagnen for ned till Schwarzchildska huset. Amerikanskan ämnade sannolikt äta sin middag hemma. Betjenten frågade om han skulle tillsluta fönsterluckorna. Nej, Harriet föredrog att ha dem öppna; och sedan hon silvit sig sken af att intaga sin middag, tog hon ännu en gång plats vid fönstret. Ljus frausatics, mon hon bar dem till bordaf i hörnet af rummet, der hennes skrin stod, och satt i skuggan blickande utåt gatan. Snart blef gatan folktom, regn föll i strömmar, och ljusen återspeglades i vattenpölarne. Timmarne förflöto. Harriet satt orörlig, utom ett par gån