Göteborgsposten – 6 april 1868, sida 1

Göteborg d. 6 April 1868. Kyrkokonserten af fru Stenhammar och m:ll Andrce sistl. Lördag var besökt af, som det ville synas, c:a 11 å 1,200 personer. De förhoppningar man gjort sig om en njutningsrik afton blefvo icke svikna, minnet af denna konsert skall liksom en allvarlig, melodisk orgelton tränga igenom sorlet af det musikaliska kling-klang, som ljuder omkring oss från alla håll. Konsertgifverskornas talang är förut känd och värderad och beredde åfven denna afton åhörarne den största njutning. som kulminerade i programmets slutnummer aria med kör ur Rossinis Stabat Mater, en komposition full af ädelhet och renhet och hvari solot af fru Stenhammar utfördes på ett flärdlöst, men derföre icke mindre sannt musikaliskt och gripande sätt. Så väl de i detta som öfriga nummer medverkande damer och herrar, förtjena allt beröm för det sätt hvarpå de löste denna sin uppgift. Mill Andree föredrog bl. a. ett vackert Andante Maestoso, egen komposition, och hrr Hrimali och dir. A. Lindstrand ett särdeles melodiöst adagio religioso för violin och orgel. Offentliga föreläsningarne. Doc. Dietrichson höll i Lördags afton sin sista förelätning öfver pompejanska arkeologien, för att i den nästa öfvergå till den konsthistoriska afdelningen. Efter att ha genomgått grunderna för nomenklaturen af de pompejanska husen — vid hvars bestämmande man gick så godtyckligt tillväga att man kaldat ett hus för casa del poeta tragieo, blott på grund af att der funnos en mängd afbildningar ur de förnämsta grekiska tragedier, ehuru allt för öfrigt antyder att huset tillhört en konstälskande guldsmed —öfvergick tal till handeln och handtverkerierna. Härvid anmärktes, att liksom man i Pompeji måste bestämma en stor del föremåls form genom att taga gipsaftryck af de ihåligheter de efterlemnat i den plastiska askan, så måste man ofta söka bilda sig en föreställning om lifvet derstädes genom de luckor, den tomhet man finner. För att förklara den rikedom som afspeglar sig i den lyx, hvilken rådt i Pompeji, bör man erinra sig att en mängd rika rentierer slogo sig ned derstädes dels blott för somrarne dels äfven för sitt återstående lif. För öfrigt finner man att de åt gatan liggande delarne af husen uthyrdes till handelsbodar. Dessa syntes antingen såsom i Åcasa dei capitelli colorati ha varit uthyrda, eller ock, såsom i Pansas hus, har någon af dem stått i förbindelse med den privata delen af huset, hvadan man kan sluta till, att husherrn sjelf idkat handel. Det senare huset innehåller också fullständigt bageri. Det är antagligt att de rika egarne af dylika hus haft landtegendomar på Campania felix, hvilkas produkter de sälunda realiserat. Ännu en tredje källa till välstånd har varit den lisliga transithandeln mellan orienten och Italien för hvilken Pompeji måste, såsom en af de nordligaste kolonierna 1 Magna Grecia, ha varit medelpunkten, något som bevisas t. ex. af den der befintliga Iriskulten. Pompeji bodar voro i stället för fönster upplysta af en utomordentligt stor öppning, framför hvilken stod en stendisk, på midten försedd med en inbojniog, så att köparen under regnväder kunde träda under tak. Afven thermopolierna eller värdshusen voro på samma sätt inrättade. Handeln försiggick således till hälften på gatan, till hälften under tak, såsom än i dag i de små italienska städerna. Skyltar begagnades öfveral t. Så hade mjölkhandlaren öfver sin butik en liten bild i terra cowa af en get, hvilket djurs mjölk oftast drickes i södern, bagaren hade bilden af en mulåsna dragande en qvarn och vinhandlaren en am fora, en vinkruka som af två mån bäres på en stång, eller ock en liten Bacchus. På ett ställe ser man ett dambräde, troligen antydande att romerskt brädspel der öfvades; å ett annat skådas en gladiatorsstrid; förmodligen var der ett värdshus för gladiatorer; å ett hotell för resande antyder en elefantbild att hotellet hette Elefantenk. Ölverallt er man bilden af en orm eller tvenne sådana som slingrat sig i hvarandra, Denna bild betydde ställets fredlysning och utgjorde genius loci, ställets skyddsgenuis. Man har i Pompeji anträffat diverse verkstäder, såsom grofsmedens, vagnmakarens, krukmakarens, stuccatörens, skomakarens, tvälfabrikörens och parfymörens. Apotekarens och läkarens hus antydes af en xeskulapsorm med ett pinieäpple i munnen, en mängd piller och annan medicin samt en medicinalkista med en del redskaper. Barderarens butik var mycket liten och hela mobleriogen bestod af en stenbänk. I farghandlarens hus har man funnit att de gamles hufvudfärger bestodo af spansktgrönt, mönja, krita och cinnober, för hvilka färger som bindemedel användes hartz i stället för olja. Detta hartz kunde dock blott begagnas till kaustiska, inbrända, målningar. Bildhuggaren syntes ha haft mycket att göra. Man finner att han varit lika mycket bandtverkare som konstnär, något helt naturligt hos ett folk, der konsten så djupt inträngt i lifvet och hvarest den falska skilnaden emeilan den förre och den senare ännu ej gjort