Göteborgsposten – 4 april 1868, sida 1

gjordes å ena sidan af gossar och å den andra af flickor. bå tvenne raska flickor sålunda lyckades komma sina motståndare att vända benen i vädret, utbrast en åskådare: Se der ett nytt exempel på dragningskraften hos det täcka könet ! Göteborg d. 4 April 1868. Offentliga föreläsningarne. Såsom fortsättning på föreläsningen i Måndags, hvilken afslutades med teatrarnes i Pompeji byggnadssätt, nämnde doc. Dietrichson i Onsdags något om spelet å dessa teatrar. Det var tydligt att då teatrarne, i likhet med den i Athen, kunde rymma öfver 80,000 menniskor, så måste det, i anseende till de deraf betingade stora distanserna, dels för skådespelaren vara svårt att bli hörd, dels kunde det icke vara fråga om någon mimik. Häraf framkallades tvenne förhållanden som voro egendomliga för det grekiska skådespelet: masken, hvilken kunde vara dels tragisk och dels komisk och vexlade i många former samt dessutom utgjorde en symbol — och det talrör som var anbragt innanför masken för att förstärka ljudet. Amfiteatern var en byggnad, som var egendomlig för romrarne; ingen grek skulle vilja bevista de skådespel som på densamma erbjödos och hvilka utgjorde uttryck af den barbarism, som blott alltför ofta följer på öfverfining. Ordet amfiteater betyder egentligen tvenne förenade teatrar, af hvilka än den ena, än den andra kunde framställas för publiken. Föreställningarne på emfiteatrarne utgjordes dels af strider emellan menniskor och djur, dels af strider ensamt emellan menniskor. Arenan svarade emot orkestern. På ätskilliga stallen utgjordes dess botten af ett brädgolf, hvilande på underlagda murar. I rummen derunder förvarades de vilda djuren. Ibland kunde dessa rum sättas under vatten, så att äfven sjostrider kunde uppföras. På amfiteatern i Pompeji var dock allt jemförelsevig enkelt inrättadt. Emellertid försedde man understundom amfiteatern med soltält, velarium, och tillochmed fingo springvatten med parfymeradt vatten spela för att alkyla luften. Medan här de däsiga romrarne suto och med slö blick betraktade arenan, utgjöto på densamma icke blott en mängd slafvar och dömda förbrytare sitt blod, utan äfven stridsmännen för en id som för ögonblicket väl skulle gå under, men blott för att sedan vinna så mycket större seger. Det var neml. på dylika amfiteatrar som do förste kristne kämpade och ledo martyrdöden. Bland dessa kämpar på arenan rärskiljer man trenno klasser: 1:o krigsfångar och för sin religion förföljda fångar, hvilka på detta sätt bestraffades; dessa intördes ofta bundna och åskådarne hade således det vämjeliga skådespelet att se dem sönderslitas af vilda djur utan att något motstånd kunde göras: 2:0 slafvar, och: att till de amfiteatraliska föreställningarne använda siafrar tog slutligen sådan öfverhand att sjelfva kejsar Nero förbjöd det dessa skulle sålunda få användas förrän efter laglig ransakning och dom; 3:o frivilliga, hvilka slöto sig under en ryktbar fäktmåstare. Som dessa sedvanligen gingo praktfullt klädda, gjorde de ofta samma intryck som ännu medlemmar af skådespelaretrupper göra på en del landsortsboar: tillochmed rika och ansedda personer kände sig lockade till dem och ett förbud för senatorsklassen att sluta sig till dem måste slutligen utfärdag — så långt hade det gått. Gladiatorernas vapen utgjordes icke blott af de vanliga romerska utan äfven af åtskilliga lånade från vilda folkslag såsom kastspjut, samt hvad vi skulle kalla lazzo o. 8. v. — De lefde föröfrigt i sällskaper, 4fumiljer som de benämndes, I Pompeji ser man ännu en gladiatorskasern. Der funnos bl. a. en mängd fotjern, hvaraf man finner att kasernen äfven utgjort ett slags straffanstallt. Också har man der funnit icke mindre än 36 lik af soldater och ett af en hästcenturion, hvilka, häktade för förbrytelser, icke kunnat undkomma då staden blef förstörd. — Då pompejanaren gick ut på morgonen var det naturligt att han snart skulle söka sig skydd för den varma 80len, der man kunde finna skugga och ett samspråk med vänner och bekanta. Han fann båda delarne i thermerna—badinrättningarno. Tal. beskref en af dessa; men då en beskrifning utan åtföljande ritning skulle bli temligen obegriplig, förbigå vi här densamma och betydelsen af dess olika rum: peristilen (konversationsrummet) tepidarium, calidarium och frigidarium m. m. I dessa therme publice har bl. a. hittats ett antal af icke mindre än 1,500 handlampor med egendomliga sköna former. Vi omnämna detta förhållande mest för att visa huru långt afundsjukan äsven då den är grundad på känslan för det artistiska kan gå. Sedan ett stort antal af dessa lampor blifvit fördt till Neapels museum, sönderslogos nemligen de öfriga, på det att intet annat museum skulle erhålla några exemplar! Från pompejanarnes teater öfvergick tal. till deras enskilda lif och gaf en bögst intressant framatällning af ett privathus i Pompeji. Tal. framhöll att ehuru man sagt, det skilnaden emellan de gamles byggnadssätt och det moderna skulle ligga deri, att det förra utsträckte sig på bredden medan det senare går mera i höjden, så är detta blott till en del sannt. Så bar t. ex. Pansas hus visserligen 60 rum på nedra botten, men detta har dock på samma gång blott 200 fots längd och 100 fots bredd. Och å andra sidan fionos i Pompeji många hus, hvilka ha två våningar och tillochmed ett som har tre. Under kejsar Hadriani tid blef också ett förbud utfärdadt emot att uppföra hus bögre än 80 fot. De många rummen förklaras deraf, att de voro utparcellerade i mycket små sådane och att blott ett par större praktrum funnos i huset. Vi ha redan antydt, att vi måste afstå från att följa föreläsaren under hans beskrifning af thermerna, hvilken af brist på vidfogade teckningar ej gerna kan återgifvas. Detta är ännu mera fallet hvad beträffar huset med de kulörta pelarne, hvilket föreläsaren valt till föremål för sin framställning. Hr D. hade nemligen lyckats att förskaffa sig en utomordentligt väl uppfattad och utförd aqvarellteckning i genomskäring af detta hus, sådant det en gång beboddes, och denna teckning, utförd af prof. Scholander, förtydligade allt hvad som ordet, äfven då man har det så i sin makt som hr Dietrichson, måste qvarlemna i ett visst dunkel. Vi sluta dertöre Leg e L 31