Göteborgsposten – 3 april 1868, sida 3

röd af Wedby socken, der han började sin bana som landthandlare. Men i följd af tidig visad benägenhet för oärlighet och bedrägeri sammansköto slägtingar en nödig reskassa åt honom, med hvilken han jemte ett par andra kamrater skulle begifva sig till Amerika. Arland till Göteborg, fann han behag i uniformen och lät i stället värfva sig till artillerist, men bans ärofulla krigarbana fick snart ett snöpligt slut, då han få månader derefter begick stöld och dömdes till ett par års arbetsfängelse. Efter befrielsen ur detta första fästningsprof, kunde han ej längre styra sitt tjufnadsbegär, utan begick stöld ånyo, blef ertapped och undergick åter nägra års straffarbete. Åayo frigifven, lyckades han på ett falskt bevis att blifva antagen till artillerist i Landskrona, men äfven här var lyckan honom ogynnsam. Bedrägeriet upptäcktes och Mattis dömdes för förfalskningsbrott. Denna fängelsetid hade han uttjent sistlidne höst, då han kom och vistades hos sina föräldrar, men bar under tiden begått en mängd stölder i olika orter, än genom inbrot: och än genom att låna nattherberge för att stjäla och smyga sig bort om natten. På sistnämnde sätt kom han såsom resande till Elnabyggets gästgifvaregård i Halland, slog sig frikostigt ut, beställde skjuts åt Skåne till morgonen derpå, men stal en del kläder, ur m. m. om natten och schappade sin väg. Han har ett helt rum sullproppadt med tjusgods samt har tillegnat sig allt möjligt ända till glas, tallrickar, tekoppar, hornskedar, speglar m. m. Ur och kläder. bådadera gående i handel och byte, synes dock hafva utgjort hang hufvudvator i tjufnadsväg, men huruvida föräldrarne, hos hvilka allt dylikt förvarades, kunna frikännas från all delaktighet, det blir en annan fråga. En tvetydig persontighet, i landsorten känd under namoet -danske Moijer4 och efter egen uppgilt varande grosshandlare från Göteborg, blef för någon tid sedan af en eller annan anledning — om vi ej missminna oss på grund al hr grosshandlarens begär att utan motsvarande ersättning komma i besittning af ett eller par annan person tillhöriga fickur — häktad i Karlstad och insatt å derv. cellläagelse. För kort tid sedan skulle ban derifrån förpassas till Westerås, för hvilket ändamål han anförtroddes åt fånggevaldigern Pettersson från Örebro. Pettersson begaf sig i väg med sin fånge, och de tu hade ej hunnit långt, förrän de voro de sätaste vänner i verlden. Komne till Kristinehamn, njöto de af lifvets goda, laskade struparne, togo ett parti biljard o. s. v. Sedan de andtliger begifvit sig derifrän, proklamerade Meijer obegränsad jemlikhet och narrade sin väktare att vid en gästgifvaregård köpa och under resan begagna en civil mössa, allt naturligtvis för att ej genera den gemytlige Ågros-handlaåren-. — I Söndags åtta dagar sedan på qvällen hunno de till Wintrosa Sanna gästgilvaregård, der de togo in och tömde ytterliga:e några glas, tills Pettersson befann sig i den mest saliga sinnesstämning. Meijer tyckte det då vara tid på att skilja sig från sällskapet, och innan reskamraten visste ordet af var han långt borta. Senare på qvällen såg man fånggevaldigern komma åkande in till Örebro, ensam och öfver all beskrifning hängfärdig. Rymlingen lär sedermera ej ha blifvit gripen. En förhärdad bof vid namn Carl Wilhelm Stenbom förvaras f. n. å Gefle länsfängelse. Han är af Göta hofrätt dömd till 10 års straffarbete för fjerde resan stöld, föröfvad i Norrköping, å hvilket straff han redan aftjenat något öfver två år på Malmö fästning; öfverföll derstädes en af de bevakande underofficerarne och pröfvades saker, oaktadt sitt nekande, derför, äfvensom för innehafvande i sviklig afsigt af falsk kontrollstämpel för goldarbeten. För att kömma ifrån det allvar och den stränghet, eller som han uppgifver den dåliga disciplinen, hvarmed haa behandlades å bemäldte fästning, bekände han att han år 1865 begått stöld af penningar och silfver uti badhuset i stadsträdgården i Gefle, hvarför han till raneakning måste ditforslas och dömdes d. 10 f. mån. till lifetids straffarbete, hvilken dom ban dock hos Svea hofrätt öfverklagat, med återtagande af bekännelsen af den sistnämnda stölden. ————