Göteborgsposten – 2 april 1868, sida 1

bridge var r upptagen denna dag och skulle äfven vara upptagen nästa; men den derpå följande dagen skulle hon mottaga mr Felton klockan tre. Mr Felton lemnade, halft road halft förargad, brefvet åt sin nevö. — Jag anade det, sade George, jag anade det. Vi måste vänta till Thorsdag, såvida vi ej innandess äro nog lyckliga att möta er vackra korrespondent på våra promenader. Men mr Felton och hans nevö hade ej lyckan att möta mrs Ireton P. Bembridge hvarken denna eller följande dagen. En gång sågo de hennes pony-vagn komma emot dem, men den vände in på en annan väg och var utom synhåll innan de uppnått stället der vägarne korsade sig. — Jag är fullkomligt säker på att hon såg och igenkände oss, tänkte George Dallas; men jag kan ej förstå hvarföro hon undviker min onkel utom af rent trots. Det var just derigenom som mrs Ireton P. Bembridge i allmänhet lade sin harm eller hämndfullhet i dagen. En fulländad och systematisk kokett med mer hufvud än hjerta, ehuru hennes naturgåfvor i intet afseende voro öfverdrifna, var hennes framgång fullständig. Hon afskydde mr Felton, emedan han aldrig visat sin beundran eller ens sitt erkännande af hennes skönhet, och det var ytterst retsamt för en qvinna af hennes skrot och korn att ha användt sitt koketteri utan framgång på en äldre man. Hon hade blott gjort det för att fördrifva tiden och för att njuta det nyhetens behag som kunde ligga i en sådan eröfring; men hon hade misslyckats och brann af harm häröfver.