Göteborgsposten – 2 april 1868, sida 1

detta fall, ty hon afskydde honom så mycket hon var i stånd till — hvilket dock ej var mycket, ty i verkligheten var hennes natur mycket trivial, och hennes känslor voro utom för henne sjelf, niistan lika svaga, föraktfulla och flyktiga. Mr Felton å sin sida hvarken älskade eller högaktade den lysande damen som var så beundrad och så omtalad i Homburg; men han nämnde det ej för någon, utom för George, och höll med de andra då man i hans närvaro beundrande talade om denna lady, hennes klädning, hennes ponies, hennes prakt och rikedom — den senare som vanligt i sådana fall öfverdrifven. När de följande dag träffades, frågade George mr Felton när han ämnade besöka mrs Ireton P. Bembridge och orfor att hans onkel tänkte skrifva till henne och fråga vid hvad fid han kunde få nöjet besöka henne. George såg litet tveksam ut då han hörde detta. Minnet af Harriets bestämdt uttalade öfvertygelse stod lifligt för honom och han tänkte att hans onkel skulle ha handlat klokare om han besökt henne oanmäld. Men ett sådant steg skulle varit fullkomligt stridande mot mr Feltons begrepp om det passande, och hans nevö besinnade att efter det yttrande hon haft: han vet hvar han skall finna mig ifall han vill ha några upplysningar som jag kan gifva honom, kunde hon ej vägra att mottaga honom. Alltså blef mr Feltons biljett skrifven och afsänd. Svaret rättfärdigade fullkomligt Georges farhågor, att om mrs Ireton P. Bembridge blefve i tillfälle att visa mr Felton en ohöflighet, skulle hon ej tveka att begagna sig deraf. Svaret var kort och bestämdt. Mrs Ireton P. Bem