Göteborgsposten – 1 april 1868, sida 2

Detta skola vi snart få veta. Tilldess spörjer emellertid polackarnes organ Czas, hvad kejsar Alexander skulle säga, om den titel af konung af Polen, som han sålunda bortkastat, blefve åter upptagen af den ene af de båda andra suveräner, hvilka herrska liksom han öfver polska länder. Konungen af Preussen skulle med sin nuvarande uteslutande tyska politik visserligen icke ha något intresse af att taga denna titel, som numera ej har någon egare; men annorlunda vore det med kejsaren af Österrike, hvars rike sträfvar mer och mer efter att bli ett statsförbund och hvilken, redan konung af Ungern, skulle vid tillfälle kunna hafva ett stort politiskt intresse af att utropa sig till konung af Polen, i det han lofvar detta nya konungarike en sjelfstyrelse lika verklig som den, Ungern nu njuter under Habsburgarnes spira. De ryska tidningarne tyckas ej frukta nägon sådan förveckling, och de äro i närvarande stund helt och hållet bemäktigade af den glädje och hänförelse, som den nya ukasen förorsakade dem. J4 ÅGolos yttrar tillochmed: Se der enl. vårt förmenande ett fullkomligt riktigt och beslutsamt steg, ett atgörande steg hän mot försoning. När hvarje skilnad i styrelsen försvunnit, skall det icke mera finnas något skäl till oenighet mellan kejsardömet och en af dess delar. Det är ganska naivt att inbilla sig, att det är nog med att döda folken, för att lefva i godt förstånd med dem. Ryssland påkallar äfven vår uppmärksamhet i ett annat fall. Vi ha förut omnämnt, att inrikesministern Walujew blifvit afskedad. Denna händelse är af stor vigt och förtjenar derför en belysning. Sedan det polskt-lithauiska upproret 1863 slitas i Ryssland tvenne partier med hvarandra om herraväldet: de europeiska liberala, hvilka sutto vid rodret under åren 1857—1863 och sågo det ryska statslifvets uppgilt uti den fria utvecklingen af alla de stammar, som bebo det stora riket i östern — och det fanatiska nationalpartiet, hvilket af grundsats förkastar rättsstaten och genom ett förbund mellan absolutismen och de lägre lagren vill helt och hållet tillintetgöra ej blott alla de under ryska spiran stående främmande nationaliteterna, utan äfven hela den europeiska kultur, som sedan Peter den stores tid införts i Ryssland. Idealet för denna riktning är upprättandet af en slavisk — om möjligt panslavistisk — bondestat på grundvalen af den odelade kommunalegendomen, en national inrättning som betryggar hvarje son af den heliga Russia en lika andel i modren Jord. För att möjliggöra detta, vill nationalpartiet beröfva de europeiskt bildade klasserna i det ryska samfundet deras hittills innehasda inflytande, utrota polackar och tyskar och derigenom assimilera monarkiens vestliga, till en del poloniserade, till en del germaniserade delar med de storryska kärnprovinserna, något som de i afseende på Polen nu bragt till verkställighet. Inrikesministern Walujew representerade gentemot detta senare parti den allmänna eupeiska kulturen och vid alla de stora reformer, som Ryssland genomgått sedan 1861, är hans namn knutet, likasom han på sin tid motsatte sig Muraviews brutala stränghet mot Polen. Att Walejew afgått, anses derför i sjelfva Petersburg såsom ett ytterligare steg till törmån för nationalpartiets uteslutande herravälde och ställer för fredens upprätthållande i Orienten ett just icke gynsamt horoskop. Frankrikes regering säges nu hafva ändrat åsigt och ej längre vara hugad att påbjuda nya val till lagstiftande kåren, hvars mandat först 1869 går till ända. Det i Havre bildade Fredsförbund har under loppet af ett år erhållit ej mindre än 7,000 nya medlemmar. Den legitimistisko pater Gratry, som håromdagen upptogs i franska akademien, innehar der Voltaires stol. Af antiqvariskt intresse är den berättelse från England, enligt hvilken Crosby-Hall i Londons City nu etter mångfaldiga metamorfoser förändrats till en stor restauration. Sir John Crosby var en af de mest bekanta köpmännen i City. Lefvande på en tid då en hvar måste bära vapen, för att bevara sitt eget skinn, var han känd som tapper kämpe, ej mindre än som lycklig spekulant. Han använde en del af sina förvärfvade rikedomar år 1466 på byggandet af det då för ett underverk ansedda palatset på den efter honom benämnda Crosbyplatsen. Efter hans död såldes det af hans enka till Richard, hertig af Gloucester, senare konuog af England, och det var i ett af dess gemak, som kronan erbjöds honom år 1483 af lordmayorn i spetsen för en borgaredeputation. I Shakspeares Richard III omnämnes äfven Crosby Palace flera gånger. Senare beboddes det gamla huset af lordmayors, derefter af Thomas Moore, och Shakspeare sjelf tyckes äfven någon tid ha bott der. Men under kriget mellan Carl I Ach hang narlament färlarada nalafset sin fest