Senare Post. Frihetens i Österrike vunna seger öfver kyrklig despotism och trångbröstade klerikala fördomar har funnit ljudelig genklang inom hela Europa och bör ej minst här ilandet göra effekt, alldenstund vi här ännu ha ett godt stycke qvar, innan vi uppnå den punkt, på hvilken Österrike redan står. Ytterligare några sådana triumser, utbrister Times, och ropet Sådan frihet som i Österrike! skall åtfölja hvarje allvarlig och naturlig förhoppning hos månget europeiskt folk. I sanning, man blir varm om hjertat af att läsa de österrikiska tidningarne, med få undantag alla blossande af entusiasm. Det är intet under, att man i Tyskland med fängsladt intresse följer händelserna i Österrike, der kanske frihetens dag gryr ny för detta Tyskland, som väntade sig så mycket af Preussen, — detta Preussen som med sina absolutistiska tendenser, sitt militärvälde och sin byråkrati onekligen bleknar vid sidan af sin nyss slagne rival, hvilken nästan tyckes nu stå starkare än före dagen vid Sadowa. Det är enighet som ger styrka, och Österrike är nu enigt. Den allmänna rörelse, som rådde i Wien efter omröstningen d. 21, har hastigt fortplantat sig till provinserna. I Salzburg sammankallade kommunalrådet dagen derefter ett utomordentligt möte, för att antaga en entusiasmerad tacksägelseadress till herrehusets majoritet. Staden Teplitzs kommunalbestyrelse voterade d. 23 en lyckönsknings-och tacksägelseadress till det österrikiska ministeriet för dess segerrika uthållighet i kampen för statens rättigheter gentemot kyrkan, och utnämnde tillika ministrarne Auersperg och Giskra till hedersborgara