Göteborgsposten – 30 mars 1868, sida 2

Hon höll fortfarande sitt hufvud vändt bort ifrån honom och blickade ut genom fönstret. Han fortfor: — Jag lofvade att möta Heunt och Kirkland vid spelborden i afton, der vi skola försöka vår lycka. Jag är ledsen öfver att jag skall ha detta förhinder, Harry, men i morgon afton akall jag laga att jag är fri. Är ni nöjd med det? — Ja, svarade hon; jag är nöjd. Hon såg sig ej om och han närmade sig intill henne. Han gick några slag i rummet, ordnade sina bref, band ihop dem i en bundt, låste in dem i en låda och lemnade derefter rummet. Harriet satt fortfarande qvar på sin plats med ansigtet vändt mot fönstret. Sålunda satt hon under flera minuter sedan han lemnat huset och hon sett honom gå nedåt gatan mot Kursaalen. Derefter skref hon några rader till George Dallas, och sedan hon skickat brefvet satte hon sig ännu en gång vid fönstret. Det hade blifvit mörkt i rummet och hennes gestalt kunde knappt urskiljas der hon satt vid fönstret, då George Dallas inträdde i rummet. — Här är jag, mrs-Routh. Hvad har ni att befalla? Allt står rätt till, hoppas jag? Jag kan ej se er tydligt i mörkret. Hvar är Routh? — Han har gått ut. Han hade stämt möte med några af sina vänner och jag hyser ett starkt begär att gå ut i afton för att so menniskorna; det är i synnerhet Kursaal som utöfvar dragningskraft på mig. Ni är alltid så tjenstaktig och vänlig och jag har tänkt att, då Stewart ej kunde taga mig med sig, skulle ni, ifall er mor