Göteborgsposten – 30 mars 1868, sida 1

— Mycket troligt; Arthur är ej noggrann med att iakttaga sina skyldigheter som son. Men hans far skall träffa honom här ifall han väntar tills nästa vecka. — Hvad slags person är mr Feltones son? Jag kan ej säga att jag beundrar den gamle gentlemannen mycket. — Iate! Uppriktigt sagdt gör jag det ej heller; men Arthur är ej det ringaste lik honom. Han ser nästan ej så bra ut. Han är ej lik någon af Feltonska familjen, utan sin mor. Hans kusin ser bra ut och liknar en gentleman. Det är just hvad Artbur ej liknar. — Nå men hvad är det han liknar? frågade hennos följeslagare, som fann ett som han trodde hemligt nöje i att höra de nedsättande ordalag, med hvilka den okände beundraren af den sköna qvinnan omnämndes. Men han misstog sig fullkomligt. Mrs Ireton P. Bembridge uppfattade. helt och hållet denna känsla och gaf den all den näring som det mest fulländade koketteri kunde gifva. — Hm! sade hon med ett tankfullt utseende som klädde henne förtjusande väl. Hvad är det som Arthur Felton liknar? Han liknar mycket en yankee och något litet en jude. Hon beledsagade sina ord med ett gapskratt. Då mrs Ireton P. Bembridge körde sina grå ponies tillbaka mot den lilla hvita staden, passerade vagnen förbi en bänk som stod ett stycke från vägen. mellan ett par stora träd. Mellan bänken och vägen sträckte sig en bred gångstig med gräsvallar vid sidorna. En dam, enkelt men prydligt klädd, satt framåtlutad på bänken och ritade tankspridd med sin parasoll figurer i sanden. Då vagnen for förbi och i detsamma mrs Ireton P. Bembridge lät höra