väcka Åförtroondet och med detta ge nytt lif åt näringarne. Men ingen tror derpå, tyvärr, derför att hand i hand med de fredsdottande fraserna gå feberaktiga rustningar, med fredsrykten krigsspådomar. Våra gårdagstelegrammer ange bäst, huru stämningen i detta fall kittlas från olika håll och de mest olikartade uppgifter slingra sig om hvarandra under offictösa masker. Så t. ex. uppgifves en at pariserkorresp:a till Köln. Zeit. — hvilka i parentes sagdt blifvit mycket fredligt stämda på en tid — meddela, att kejsaren tänker i ett nytt manifest, hvilket snart kan väntas, föreslå makterna en minskning i de stående härarne. Tyvärr har ett annat telegram ett par dagar förut underrättat om, att Moniteur, innehåller ett dekret, genom hvilket 100,000 man skola utskrifvas. Från Berlin telegraferas, att regeringabladet Provinzial-Corresp. yttrar: För ögonblicket betäcka inga mörka moln den pclitiska himlen. Tillochmed farhågorna rörande förvecklingarne i Orienten ha aflägsnats genom den fredliga stämning, som f. n. råder inom Europas samtliga kabinetter. — Dessa försäkringar böra dock för bättre effekts skull läsas i samband med en förklaring i wienertidningen Neue freie Presse, hvilken ingalunda saknar sina lörsänkningar: Frankrike har låtit tillkännagifva, att det med snaraste önskar öfverlägga med medundertecknarne af 1815 års fördrag om huruvida och hvilka lämpliga steg som gemensamt borde tagas med anledning af de åtgärder, som skett för att tillintetgöra konungariket Polen. — Det är onödigt att säga, det ett sådant steg å Frankrikes sida helt enkelt skulle innebära en krigsförklaring mot Ryssland. Emellertid ha vi att inregistrera tvenne nya officiela fredsförsäkringar, till den kraft och verkan de kunna åstadkomma. Den ena innehålles uti följande ord ur det tal, med hvilket konung Wilhelm af Preussen öppnade nordtyska riksdagen d. 23 d:s: Nordtörbundets diplomatiska representation har upprättats, för att skaffa Nordförbundet erkännande. Detta steg har bidragit till befästande af det vänskapliga förhållandet till alla makter, och det skall vara föremål för vår största omsorg att kunna bevara detta. Slutligen uttalade konungen sin öfvertygelse om, att fredens välsignelser skola beledsaga riksdagens sträfvanden för befrämjandet af de nationala intres sena, till hvilkas skyddande hela det tyska fä. derneslandet är allieradt. Den andra fredsförsäkringen innehålles uti det tal, hvarmed den österrikiske rikskansleren v. Beust afslutat riksdelegationens sammanträden och i hvilket han tackat densamma i kejsarens och ministerens namn samt betonat, att delegationen genom sitt biträdande af regeringens afgjordt fredliga politik gifvit ytterligare eftertryck åt densamma. I Österrikes hufvudstad, det lefnadslustiga Wien, råder för öfrigt liflig glädje. Härom aftonen var staden festligt illuminerad, glada menniskoskaror böljade genom gatorna och bragte de enskilda ministrarne entusiastiska hyllningar. Orsaken var en åt triheten vunnen seger i detta land, som börjar förvåna hela verlden. Inom herrehuset hade det neml. d. 19 och 20 d:s kommit till en atgörande sammanstötning mellan det liberala och det kyrkliga partiet i anledning af ett lagförelag angående äktenskapet (se ett föregående n:o) och särskilt det borgerliga äktenskapets berättigande, hvilket, som bekant, af dep.-kammaren antagits med stor majoritet. Det är ej lagen i och för sig, som man tilllägger så stor vigt, utan den principfråga som skall vid detta tillfälle afgöras: neml. om staten är berättigad att på lagstiftningens väg på egen hand kullkasta de bestämmelser, som utgöra en integrerande del af konkordatet (Österrikes fördrag med romerska curian ang. det katolska presterskapets rättigheter gentemot statsmyndigheterna), eller ej. I herrehuset ha förutom de kejserliga erkehertigarne och landets äldsta adelsslägter jemväl en del höga prelater säte och stämma; man var alltså förberedd på, att äktenskapslagen skulle här få en mycket hård dust att bestå och möjligen bli förkastad, hvilket då skulle betraktas eom en stor seger af det klerikala och det antiliberala partiet. Det är således intet under, att den österrikiska pressen lifligt sysselsatt sig härmed, emedan man beräknade, att man vid den slutliga omröstningen om denna lag skulle erhålla säker upplysning om den klerikala och aristokratiska oppositionens styrka. Men äfven vigtiga politiska kombinationer ha anknutit sig till utgången af denna omröstning. Frågan om konkordat eller icke-konkordat kan i Österrike icke skiljas från frågan om dualism eller federativsystem, eller med andra ord: om varaktigheten af Beusts politik eller dess kullkastande af ett nytt kabinett i Beleredis rikt