dig till sådana. — Dertill svarade hr Hedlund, att hans yttrande endast afsåg att ursäkta en begången förseelse. — Begge anslagen beviljades utan votering. Om man nu, sedan samtlige hufvudtitlarne inom begge kamrarne blifvit behandlade, sammanför de anslag som redan definitivt beviljats och tillägger de anslag som med temlig visshet blifva vid gemensam votering beviljade, så skall man finna att skilnaden emellan hvad regeringen begärt och som representationen godkändt är ganska obetydlig. Häraf framgår att regeringen iakttagit all den sparsamhet som med statens sanna fördel är öfverensstämmande, och likaledes att de många pompösa talen om nedsättningar i statsutgifterna hållits utan egentligt allvar och haft till syftemål att väcka uppseende. Största utmärkelsen i den riktningen har obestridligen Jöns Pährsson och Liss Olof Larsson förvärfvat sig. Derjemte vilja vi såsom en kuriositet framhålla, att om man sammanför alla de anslag för olika ändamål, som landtmannapartiets ledamöter begärt, så uppgå dessa anslag till en vida större summa än de anslag, som intelligentspartiet likaledes i motionsväg begärt. Det förstnämnda partiets program, det hvilket de till efterlesnad besvurit: den strängaste sparsamhet måste iakttagas, har således betunnits chållbart. Den i ett föregående bref omnämnda schismen i anledning af kapt. Adlersparres ogrannlaga uppträdande mot krigsministern i anledning at det af K. M:t begärda anslaget till en laboratoriibyggnad, synes hafva blifvit bilagd, eller kanhända ajournerad, att döma deraf utt den icke föranledt någon extrem åtgärd. Sannolikt har afseende fästats derå att hr Adlersparre är riksdagsman och att hans föratskedande nu från expeditionschefsplatsen i sjöförsvarsdepartementet skulle kunna tydas såsom en inskränkning i hans representandkall. Det ötverseende som sålunda kommit honom tillgodo vittnar emellertid om regeringens stora humanitet. Vi antaga äfven att de obehag som hr Adlersparre ådragit sig skola mana honom att hädanefter lägga starkare band på sitt svåra lynne och förmå honom att iakttaga mera takt, och vi förmoda äfven att sådana garantier blifvit lemnade, hvarigenom hr Adiersparre icke vidare ötverskrider grannlagenhetens gränrer. —-—