Ae sfÅ411111111011 Hat DUUNHOTL IILIICCU IALTL Nana och ofullständigt blifvit vidrörd i hufvudstadens tidningar. Vi akola derfore egna denna dis kussion mera uppmärksamhet. Jöns Pährsson, som i afseende på de flesta hufvudtitlarne först och främst motionerat nedsättning eller indraguing af en mängd speciella anslagsposter, har dessutom äfven, tör säkerhetens skull, inlagt yrkanden om anslagenedsättning eller indragning i klump, för at såmedelst gifva statsutskottet en lämplig påstötning till sparsamhet. rörande 8:de hufvudtiteln, hvars anslagssum mor växt till en sådan höjd, att åtskilliga anslag böra kunna förminskas eller indragas7, yttrar han, dock utan att närmare angifva hvilka anslag han menade. Utskottet gjorde sitt bästa för att gå motionärens antydan till mötes; men förgäfves. Den punkt, den 25:te i betänkandet, hvari utskottet yttrade sig i anledning af nyssnämnda motion, föredrogs. Kapten John Ericson begärde ordet; men i parentes vilja vi omnämna, att han understundom synes vara likasom framskickad i afsigt att bilda förtrafven då en debatt skall ega rum. Bemälde kapten önskade af de partementschefen upplysning huruvida sådara besparingar kunde motses, hvarigenom de i tablån öfver 8:de hufvudtiteln upptagna anslagen, dels 20,000 rdr till resestipendier samt läroböckers och lärda verks utgifvande, dels 15,000 rdr till extra utgifter, skulle kunna ur utgiftsstaten utgå. Statsrådet Carlson upplyste i anledning häraf, att sedan 100,000 rår redan blilvit af besparingarne öfverlemnado till riksgäldskontoret, förefunnes inga medel som kuude undvaras. Nu uppträdde frih. Liljencrantz, förklarande att begge dessa anslag borde indraga. Det visade sig, sade han, att anslaget 20,000 rdr till resestipendier samt till läroböckers och lärda verks utgitvande hade ötverskridit-, att det öfverskjutande beloppet tagits af besparingarne på denna hufvudtitel, och då så skett, visade sig deraf aw vederbörlig sparsamhet icke iakttagits. I anledning häral meddelade statsrådet Carlson ganska uttörligt att ingen misshushållning egt rum, oc att medlen blfvit till upplysningens och vetenskapernas befrämjande använda. Frih. Liljencrantz modifierade nu sitt yttrande så till vida, att frågan om de 20,000 rdr skulle återremitteras, på det att statsutskottet måtte tillse huruvida detta anslag blil vit behörigt användt. Frih. Liljencrantz utsatte sig derigenom för en korsad eld och mot honom riktadeganska skarpa, och vi tillägga berättigade, före bråelser. Prof. Agardh uttryckte sin förvåning deröfver att man ville ifrågasätta indragning at ett jemförelsevis så obetydligt anslag, afsedt för vetenskapernas befrämjande. Var då lan dets ställning så utblottad att staten icke vidare hade råd understödja sådana vetenskapliga verks utgifvande, som hedrade vårt land? Skulle vår litteratur reduceras till romaner, tidningar och öfversättningar, och inga andra arbeten utgifvas än sådana som kunde påräkna afsättning hos den större allmänheten? Skulle t. ex. Vetenskapsakademiens handlingar ej vidare utgitvas, derföre att endast våra vetenskapsidkare, hvars antal icke är synnerligt stort, köpte dem, men hvarmed den dyra tryckningskostnaden icke kunde betäckas? Han varnade för den materialism som nn visat sig i kammaren och erinrade att det folk, hvars andliga utveckling missvårdas, går äfven materielt under. Frih. Gripenstedt upptog frih. Liljencrantz första yrkande att anslaget till extra utgifter, 15,000 rdr, skulle indragas, till allvarligt skärskådande. Hvad var egeutliga meningen med detta yrkande? Jo, påtagligen att beröfva ecklesiastikministern möjligheten att bestrida sådana tilltälliga, men oafvisliga utgifter, som inom alla statsdepartementerna förekomma och som icke kunna förutses och således icko på den ordinarie statsregleringen uppföras. Vore väl den indragning, som sålnnda påyrkats, välbetänkt? Var icke afsigten med yrkandet påtagligen den att försvåra departementschefens verksamhet, att sätta honom i ständig förlägenhet och göra den tunga bördan ändå tyngre? Talaren criurade vidare, i anledning at frih. Liljenerantz yrkande om återremiss till statsutskottet för gransknings anställande huruvida de till lärda verk utgifvande m. m. utbetalta medlen blifvit rätt använda, derom att en sådan granskning tillkom statsrevisionen och konstitutionsutskottet. De gjorda yrkandena om de begge anslagens indrasande vitenade således om brist på insigter ch erfarenhet. Med anledning af frih. Gripenstedts uttalade förundran deröfver att ingen af statsutskottets ledamöter, som enhälligt tillstyrkt lessa anslag, hade bemött frih. L:s yrkanden, upplyste hr Björck att han begärt ordet innan frih. G. blifvit uppropad, och vitsordade nu anslagens behöflighet samt begärde att de måtte bisallas. Häri instämde älven hr Hedlund, som föröfrigt erinrade i anledning af Så var äfven fallet