garUU (11114 10 om de tomosta KolIOTnA ur hvilka eld skulle uppflamma, så att nog aktar han sig att oftare begagna den frasen. Slutet blef att anslaget nedsattes till 60,000 rdr, men förslaget om den underd. skrifvelsen förkastades, hvilket beslut var mer än öfverraskande. När ett haltt sekel förflutit skola ganska säkert förhandlingarne i Andra kammaren 1868 rörande teateranslaget erbjuda stoff till en lika intressant tidsbild som förhandlingarne vid 1817 års riksdag i en alldeles dylik fråga. j I afseende på det af K. M:t begärda och af statsutskottet förordade anslaget — 145,000 rdr — till nytt residens i Karlstad, vilja vi blott omnämna den kuriösa företeelsen, att då förslaget genast i början mötte motstånd i Andra kammaren, så hade detta till följd att utskottets ledamöter blefvo till den grad skrämda, att de atstodo ifrån att försvara sin i utskottet enhälligt uttalade åsigt. Derigenom bekrältas ytterligare den gjorda iakttagelsen, att mod och fasthet i öfvertygelse numera äro i nämnde utskott sällsynta egenskaper. Emellertid visade det sig ganska snart att utskottets ledamöter i onödan sträckt gevär, ty anslaget beviljades äfven af Andra kammaren. För hufvudstaden var det begärda anslaget till offentliga föreläsningar en ambitions fråga. Statsutskottet hade icke kunnat förmås tillstyrka detta anslag, hufvudsakligen på den grund, att frågan töreträdesvis skulle vara at kommunal beskaffenhet och medel till föreläsningarnes bestridande ansågs kunna erhållas genom att fordra inträdesatgift af åhörarne. Begge dessa åsigter hade så till vida af Första kammaren underkänts, att der hade åt minstone, på förslag af hr Ch. Dickson, 5,000 rdr beviljats. Men icke ens denna summa ville majoriteten i Andra kammaren anvisa för det gagnande ändamålet. Under det att kammarrådet Kinmanson (motionär i frågan), hr Hierta, irih:ne Fock och Gripenstedt, br Svanberg, rektor Siljeström, d:r Gumeelius, hrr Ridderstad och Hedenberg med värma och värdighet förordade anslaget, bekämpades det företrädesvis at — Liss Olof Larsson och Pehr Nilsson i Espö. Den förres skrifkunnige vän hade ätven nu försett honom med ett skriftligt anförande, hvilket beredde åhörarne mycken munterhet. Den senare höll ett extomporeradt föredrag, hvilket så till vida äfven tramkallade munterhet, som det på ett öfverraskande sätt visade huru denne repre sentant med sina stora anspråk på vetande, dock i grunden ännu lider at grot okunnighet, desto mera i ögonen fallande då den nu med så stor pretention lades i dagen. Han anförde nemligen såsom exempel på den rika tillgång på i hufvudstaden befintliga bildningsanstalter bland andra Caroliuska institutet och Sundhetskollegium. Han kunde likaledes hafva omnämnt Institutet för döfstumma och blinda — ja, hvarför icke ätven Voterinärinrättningen? Vi hade icke väntat att Pehr Nilsson i Espö skulle yttrat sig så som han gjorde. Han vill annars gålla såsom intelligent och frotterar sig på vetenskapsmännen här, hvilka visat honom vida mera uppmärksamhet än han rätteligen förtjenar. Nu gjorde han gemensam sak med Hörnteldt, Medin och Jan Andersson. Det var, för att begagna ett gammalt yttrande af Palmr, ven strid mellan intelligensen och becksömsstölveln. Hrr Björck och Hedlund voro ätven obenägna för anslaget. Den förre hade dock i utskottet velat bevilja anslaget, sade han, men fallit undan för sparsamhetsskälen; men nu var han tveksam att rösta ens för 5,000 rdr. Hr Hedlund hänvisade till utvägen att upptaga en inträdesafgift. — Förslaget förkastades med 97 röster mot 46 Den utgång, som frågan sålunda fick i Andra kammaren, har naturligtvis gått hufvudstadens tidningspress till hjertat, och stränga förebråelser ba icke uteblifvit mot de omedgörlige. I sörsta hettan undföll till och med Dagligt Allehanda de stränga orden att skäl och bevis äro bortkastade i denna kammare (den andra), som i vissa frågor företer en majoritet, som knappt synes vilja eller sörmår begagna något annat argument, än det: som ligger i voterlugsasedeln-. Mea nu blef uppståndelsen och ärtrytelsen stor hos den sålunda prickade majoriteten! Dagligt Allehanda hade ju nyss förut högtidligt förklarat, att dei just var denna suuiwa majoritet, som hade Sveriges framtid i sin hand?? Men nu säga rent ut att det var några stupida bestar allesammans! Den sålunda uttalade förkastelsadomen öfver denna majoritet var följaktligen en formlig bannlysning. Den återkallades också vid närmare betänkande, högtidligt dagen derpå. Det skulle hetat vatt skäl och bevis emellanåt äro bortkastade, men ordet emellanåt. som stod i manuskriptet, bade af förbiseende icke kommit att inflyta i sjelfva tidringen. Den majoritet som har Sveriges framtid i sin hand har sålunda fått upprättelde. Det lilla ordet vemellanåt har åter försonat landtmanrapartiet med Dagligt Al lehanda — becksömsstöfveln med intell; ö