Göteborgsposten – 21 mars 1868, sida 2

rån Utlandet. Den sfranske tronföljaren fyllde d. 16 d:s sitt tolfte år. Någon anmärker i anledning häraf, att det är första gången under nära ett århundrade, som en fransk tronföljare uppnått denna ålder i Tuilerierna. Ludvig XVI:s son dog i en ålder af nio, och konungen af Rom måste gå i landsflykt, då han endast var tre år gammal. Hertigen af Bordeaux var tio år gammal, då julirevolutionu störtade den bourbonska dynastien, och gretven af Paris var ännu yngre, då februarirevolutionen utbröt. Heisar Napoleon fäster fortfarande vigt vid e. k. märkedagar. dag utkom bland allmänheten bans bebådado broschyr om Den napoleonska dynastiens förtjenster, liksom ville han erinra franska folket om lyckan af att fortfarande kunna under ännu en generation frodas och glädjas i skydd af den napoleonska spiran. Nämnda broschyr börjar sålunda: Vi hafva haft den tanken att sammanställa de olika yttringar af den solkvilja. som under tvenne republiker och tvenne kejsardömen grundade den napoleonska dynastien. Det föreföll oss som att man af denna märkliga sammanställning kunde hemta en politisk lärdom för historien. Broschyren uppdrager derpå en jemförelse mellan Napoleon I och Napoleon II, hvilka båda räddade Frankrike från afgrunden och båda valdes 3:ne gånger. Tretio millioner valsedlar från det franska folket utgöra den napoleonaka dynastionåtkomst-handlingar till franska tronen. Broschyren sortsar derefter sålunda: eil det ögonblick då den författoing, som utgör det fundamentala fördraget mellan folket och kejsaren, blir utsatt för mer eller mindre öppna angrepp samt skottafla för alla koalitioner och oppositioner, har det synts oss kunna vara nyttigt att åter framställa detta för den stora allmänhetens ögon och påminna den om de omständigheter, som beledsagade dess tillkomst. Öm än törfattningens grundval är fast och ej kan förändras på annat sätt, än gerom en allmän folkomröstning, så innebär deremot sjelfva författningsverket progressiva förbättringar och är egnadt att förbättras. Detta har dekretet af d. 24 Nov. 1860 och det kejsorl. brefvet af d. 19 Jan. 1867 bevisat. Etter att derpå hafva uppräknat åtskilliga vigtiga regeringsåtgärder och betecknat dem såsom ett af kejsaren gjordt framsteg på den beträdda liberala banan, försäkrar broschyren, att dessa anordningar tillsammantagna på visst sätt motsvara den innersta kärnan i författningen, ansluta sig till alla yttringar af iriheten, och att de i detta hänseende varit lika djerfva som sruktbringande förändringar. — Derpå följer författningen af 1852 jemte en del andra aktstycken. Denna broschyr har antagligen äfven ett annat ändamål, neml. att vara ett slags vädjande till folket med anledning af de snart stundande valen, vid hvilka det är för den närvarande dynastien af den största vigt att fortfarande erhålla en stark majoritet till lagstiftande kåren. Man kan neml. lätt tänka sig, i hvilken obehaglig ställning regeringen skulle komma, om oppositionen erhölle i kammaren en sådan styrka, att den skulle kunna hänvisa på en stark minoritet bland folket, under det att den samtidigt strängt förfore mot regeringens handlingar. Från Toulon skrifves, att der vidtagas så storartade förberedelser till flottans utrustadde, att man ovilkorligen föres hän till tanken på ett möjligen stundande krig. Det är första gången, heter det, som man inom vår flotta är vittne till, att tre divisioner, nemligen femton pansarfartyg, hållas redo att löpa ut. I Toulon har man på senare tiden mycket sysselsatt sig med un lerhafsminorna och efter flera försök i de fem stora krigshamnarne blitvit så fullkomligt öfvertygad om de ras förstörande makt, att de numera upptagits i arsenalen såsom ett regelmessigt försvarsmaterial. På kanonierernas skolfartyg Louis XIV har upprättats en särskild teoretisk och praktisk skola för förfärdigandet och användningen af dessa minor. Krigeministern marskalk Niel har nyligen till kejsaren öfverlemnat en berättelse, af hvilken framgår, att numera alla infanteriregementen, såväl fotjägarebataljonerna som garderna och linien, hvilka garnisonera i Frankrike eller Italien, blifvit försedda med Chassepotgevär efter 1866 års förbättrade modell. De för trupperna i Algier bestämda nya vapnen skola tills slutet af April hafva öfverförts till kolonien, Enligt samma officiela berättelse förlärdigas nu dagligen 12 till 1300 gevär uti de kejserliga gevärsfabrikerna i S:t Etienne, Chatellerault, Tulle och Mutzig. Redan nu fullbordar man i S:t Etienne på 10 arbetstimmar 600 gevär med sabelbajonetter, således ungeför ett gevär i minuten. Men de utländska fabrikerna i Birmingham, Lättich, Brescia och Placentia arbeta vida långsamPå hans sons födelsei