Göteborgsposten – 19 mars 1868, sida 1

anse honom berättigad att träffa sin mor, och att ni skulle bli glad att af mig få erfara, att hans framtida utsigter äro lika myeket förbättrade, som hans böjelse och beslut att göra dem heder äro fasta och uppriktiga. — Ni har fullkomligt rätt, mr Felton, sade den hedervärde gamle gentlemannen, hvilken börjat känna sig något illa tili mods och i homlighet hade erfarit en omitlig lättnad deröfvor, att hans stjufson infunnit sig utan att ha blifvit efterskickad och i ett så förträffligt sällskap. Det är nu nödvändigt, att mr Dallas — att — att George (han fick fram ordet med en ofantlig ansträngning) är nära sin mor. Jag är glad att veta, att han funnit en vän i er. — Och jag är ännu mera glad att tro, sade mr Felton, i det han ej precist afbröt mr Carruthers, men drog fördel af en paus i hans tal — jag är ännu mera glad att veta, att han funnit mig just då han höll på att få erfara att han endast hade sig sjelf att lita på. Det är möjligt, att en stor del af mr Carruthers bekymmer — ty han hade haft allvarsamma sådana sedan han lemnat England — hade haft sitt ursprung i on öfvertygelse, som först smugit sig på honom och sedermera hotat att alldeles öfverväldiga honom, nemligen att han ej varit utan fel i sitt uppförande mot sin hustru och sin behandling af hennes son. Kort efter sedun de lemnat -Poynings hade han upptäckt, huru mycket han misstagit sig i sin förmodan att han undertryckt hennes kärlek för George, hennes beständiga tankar på honom, eller att han ersatt henne för detta genom allt hvad han gifvit henne. Då hans hustru timtals kunnat sitta och tala för sig sjelf,