Göteborgsposten – 18 mars 1868, sida 1

— Ja, svarade George. Jag vill ej trötta er med hela innehållet af detta långa bref, mrs Roath; det hufvudsakliga derat är detta: min kusin, Arthur Felton, är ej en god son och ej heller god i något annat afseende, förmodar jag, ty jag finner att min onkel lyckönskar min mor öfver min tillgifvenhet för henne, mitt i trots af allt goda hjerta (Gud välsigne honom! men han visste föga huru hans ord skulle såra och huru oförtjent detta beröm är!) och förutspådde allt godt om mig. Det tycks att hans egen förhoppningsfulle son varit i Europa några månader och sannolikt äfven i London under någon tid, som min onkel säger — se här hvad han skrilver om den saken: Arthur har med sig ett introduktionsbref till er och mr Carruthers, några småsaker från denna verldsdelen, som jag trodde att ni skulle tycka om, och mina instruktioner om att göra hans kusins bekantskan så snart som möjligt. Ni talar om att George vagligen bor i London; jag hoppas att de vid denna tid ha träffats, äro goda vänner och kanhända bo tillsammans. Jag har på en tid ej hört något från Arthur. Han är en trög korrespondent och fäster ej det afseende vid an: personers känslor som han borde göra. Jag är nästan säker pa att den första underrättelse jag skall erhålla om honom från England, då det ej är möjligt att han behöfver penningrr — det ser illa ut, mrs Routh, sade George i det han hastigt afbröt läsningen och såg upp på henne; det ser illa ut — då det ej är möjligt att han behöfver penningar, skall komma från er. Jag vet att ni skall mottaga honom vänligt, och jag hyser det allvarliga hopp att han skall göra