gar, som det senare erfarit under årens med försattuingsverket af 1852. Derpå U11 1110UC VIS IIÖBST(T GO0HISFOICn atgarder mot Stanton, beslöt att utnämna en ny krigeminister, hvilken senaten måjligen skulle vara mera villig att erkänna, och redigerade ett nytt bådskap till denna, hvari han gick dess åsigter till mötes. Måndags morgon (d. 24:de) stodo de båda partierna stridsfärdiga emot hvarandra, i det man på båda sidor häfdat sina ställningar till det afgörande slaget. Storartade demonstrationer egde rum på flera ställen, och de militära föreningar, som bestå af unionssoldater från borgerliga kriget, togo öfverallt parti för kongressen. I Newyork cirkulerade emellertid ett upprop, hvari folket kallades till vapen, för att försvara presidenten mot alla revolutionära försök af kongressen och upprättbålla hans konstitutionela myndighet. I Washington stodo alla trupperna under vapen. Kl. 11 på förmiddagen gjorde generat Thomas ett nytt försök att taga krigsministeriet i besittning, men det misslyckades likasom de föregående och sedan Stanton bortvisat honom, begaf han sig till presidenten, för att afgifva berättelse om det timade. Johnson utnämnde nu senator Ewing, en f. d, republikan, till definitiv krigsminister, om Stanton alträdde, och satte senaten i kunskap härom; general Lorenzo Thomas skulle tillsvidare fortfara att fungera som krigsminister ad interim. I Representantkuset återupptogs diskussionen redan kl. 10 f. m. (d. 24), och hvarenda medlem som då uppehöll sig i Washington, hade infunnit sig. Hetsiga debatter egde rum, Kl. 5 e. m. egde omröstningen rum, och namnuppropet följdes med andlös uppmärksamhet. Beslutet blef 126 röster för och 47 emot åtalet. Times tror, att presidentens och hans partis sak är oåterkalleligt förlorad. Från Frankrike skrifves, att på det kejserliga tryckeriet i Paris tryckes för närvarande en broschyr in qvarto. Dess törfattare äro kejsaren och hans kabinettschef, hr Conti. Den innehåller alla dokumenter, som afse den kejserliga och napoleonska regimens uppkomst och utveckling i Frankrike. Dessa aktstycken börja. vid konsulatet och sluta följer en framställning ar de förbättrinlopp, hvilken är beräknad på att framhålla, det kejsaren icke anser några vidare omgestaltningar vara af nöden. Slutet utgöres af en statistisk tablå, hvilken noggrannt återgifver siffrorna vid alla de omröstningar, som egt rum sedan den allmänna rösträttens införande 1 Frankrike vid de olika senatskonsulterna etc. Inom lagstiftande kåren har oppositionen uppträdt mot den af regeringen föreslagna inskränkta föreningsrätten och i stället begärt en oinskränkt sådan. Statsministern Rouher har uppträdt mot den senare och förklarat det vara detsamma som att återinföra klubbarne, hvilka fordom bragt så många blodiga agitationer öfver landet. Regeringen hyste ingen froktan, men vore patriotiskt sinnad för fredens och den allmänna välfärdens bevarande. Öppositionen representerade icke framstegspartiet, utan en öfvervunnen och öfverlefd mening. Renans bok om Paulus, hvilken redan i mer än ett är varit färdig, skall utkomma först om några månader. Renan skrifver visserligen fort, men gör oupphörligt nya förändringar i sina manuskripter och korrekturark. Med en viss spänning väntar man ofkentliggörandet af Talleyrands Memoirer. Desamma skola enl. hans egna uppgitter i tiden innehålla fullständig upplysning om hans politiska verksamhet. Blaze de Bury har en gång skrifvit ett stycke: La jeunesse de Goethe, till hvilket Meyerbeers satt musiken. Partituret finnes bland Meyerbeer efterlemnade manuskripter, hvilka ej få öppnas förr än hans nevö blifvit myndig. De åro förvarade i en väl förseglad koslert. Blaze de Bury har derför vädjat till ättvisan och begärt, att denna skall bryta sigillet och utlemna tondikten. Anker, 87:åringen, som med sitt senaste verk vunnit en ny framgång, arbetar relan på en ny opera till och hoppas att å densamma färdig inom detta års utgång. Till senaten har inkommit en petition, som dsgär, att den kejserl. prinsen må redan nu inder namn af Napoleon IV utnämnas till nedkejsare. Underrättelserna från Algeriet äro hårreande. Hungersnöden är der så stor, att araerna börja lilfnära sig med menniskokött. Recringen skall vidtaga utomordentliga kraftiga tgärder. ÖS — 2 Englands utrikesminister lord Stanley ar till en deputation srån fredsföreningen säom sin mening uttryckt: Det har kanske Idrig funnits någon tidsålder, under hvilken I a rigsrustningarne varit så väldiga och kriga