mond Villetrand. i hvilket stycke hr Färsten hoff gör sin andra debut och Do tre Curia tierna komedi i 1 akt af Pauline Thys och S:t Germain. ——— — nov Från Utlandet. PTimeg korrespondent i Filadelfia meddelar utförliga skildringar öfver de oroliga dagar, då anklagelsen mot presidenten väck tes. D. 21 Febr. kl. 2 e. m. mottog senaten underrättelse om det af presidenten verkställda ministerskiftet och erhöll samtidigt et bref från Stanton, hvari denne meddelade, att ban fått befallning om att lemna krigsmi nisteriet samt till den såsom hans efterträdare utsedde general Lorenzo Thomas utleverera protokoller och papper. Dessa skrifvelser väckte den största rörelse i Senaten, och många senatorer skyndade genast bort till krigsministeriet, för att uppmana Stanton att ej ge vika i det de lofvade honom busets bistånd. Derpå höll senaten ett hemligt möte, hvilket varade i flera timmar, och då dör rarne åter öppnades förkunnades det, att Senaten resolverat, det presidenten enligt författningen och lagarne var oberättigad att afsätta krigsministern och utnämna någon annan i hans ställe. Stanton och hans vänner be farade, att presidenten skulle under nattens lopp låta besätta krigsministeriet med en militärisk styrka, och de beslöto derför, att Stanton skulle qvarstanna der hela natten. För att göra general Thomas oskadlig, utverkades en arresteringsorder emot honom i enlighet med den omtvistade lagen, hvilken bestäm mer höga penningeböter och tängelsestraff so öfvertagandet af ett emdete i.strid med la gens bestämmelser. Det republikanska partiets ledare höllo vakt hos Stanton hela nat ten, och de lyssnade oroligt efter hvarje buller: ty de trodde alltjemt, att presidenten skulle använda fysiskt våld. Från politiska vänne: ingingo ständigt telegrammer, i hvilka Star ton uppmanades att icke ge vika för pres! denten. D. 21:ste utfärdades ordres från båda krigsministrarne, lyckligtvis för de underord nade af lika lydelse, emedan de blott gingo derpå ut, att byråerva skulle stängas dagen derpå, Washingtons födelsedag. Först d. 22 på morgonen lyckades de ut skickade rättsbetjenterna att finna general Thomas, som arresterades kl. 8, medan han drack th6. Redan kl. 10 försattes han likvaå åter på fri fot mot borgen, och han skyndade genast till presidenten, för att med denne träffa närmare öfverenskommelse om hvad som vidare var att göra. Johnson befallde Thomas att åter bege sig till krigsministeriet, och det gjorde han äfven. Vid sin ankomst di: träffade han Stanton, hvilken satt såsom tistlåst på sin plats, och sammanstötningen emel lan dem var naturligtvis utomordentligt hät tig, fastän man icke skred till öppet slagsmål. Hvardera parten drog fram med sin utnämning, den ene åberopade presidentens befallning, den andre senatens contraordre, och på detta sätt fortforo de att munhuggas en styf timme. Till sist visade Stanton general Thomas på dörren, och då detta ej heller hjelpte, sade han: ÅJa, ni kan gerna stanna här, så länge ni behagar, om presidenten befallt er det; men som krigsminister kan ni ej sungera?. General Grant ankom under denna diskussion, och det var måhända hans närvaro, som förhindrade ett handgemäng. Omsider fann general Thomas sig töranledd att utrymma platsen, och Btanton stannade triumferande qvar hos sina vänner; men till förebyggande af en öfverrumpling ställde man natten derpå, hvilken Stanton äfvenledes tillbragte i krigsministeriet, vakt vid ingången nerinunder, och ingen fick lof att inträda i byggnaden, förrän Stantons samtycke erhällits. Grant ställde sig helt och hållet på Stantons sida, och Johnson gaf general Thomas löfte om benådning, ifall generalen skulle fällas i den rättegång, som man inledt mot honom. Kongressen hade således faktiskt vunnit slaget, då representanthuset d. 22 började förhandlingarne ang. anklagelsen mot presidenten. Det blef snart klart, att fullständig enighet nu rådde inom det republikanska partot rörande denna punkt, och dess talare uppträdde med den största hänsynslöshet, under let att demokraterna voro förbryllade, nedryckta af medvetandet om, att deras krigsminister icke kunnat hålla sig på sin post. Under debatten, som varade tills fram mot midnatt, upplästes ett telegram från guvernöen i Illinois, hvari det hette, att folket i lenna stat ville ha presidenten åtalad. D. 23 var en Söndag, och vapnen hviade i följd häraf. Stanton fann det likväl cke rådligt att lemna krigsministeriet, der dan spisade alla sina måltider och äfvenledes of om nätterna. Han var för öfrigt vid ett trålande lynne, emedan han var säker om me