Göteborgsposten – 17 mars 1868, sida 2

—— — — — Hvad har håndt? frågade hon. Har ni fått några dåliga nyheter? . — Ej dåliga, men mycket förvånande, ytterst oväntade nyheter, mrs Routh. Dessa bref ha blifvit mig tillsända från Poynings; de äro skrifna till min mor af min onkel, hennes bror, och förkunna hans oförtöfvade ankomst till England. Huru lyckligt att Ellen sändt dem till mig! Men jag vet ej huru jag skall göra, om jag skall sända dessa nyheter till min mor. Hon bör få del af dem. Hvad kan jag göra? — Meddela saken genast åt mr Carruthers, George, svarade Harriet i den fullkomligt bestämda ton hvarmed hon var van att afgöra frågor som underställdes hennes bepröfvande. Han är hos henne och vet hvad hon kan tåla. Sitt ner nu och tag litet frukost samt berätta mig om denne er onkel. Jag har aldrig hört er nämna honom. Hon tog plats vid ändan af bordet. Hon var prydligt och nätt klädd som vanligt då han såg henne; i detta hänseende var det ingen förändring i hennes utseende, och likväl fanns det en förändring — en förändring som gjort ett pinsamt intryck på George redan under gårdagen och som äfven denna dag, oaktadt han hade så många andra saker att tänka på och oroas öfver, ej kunde undgå att väcka hans uppmärksamhet. — Mår ni väl, mrs Routh? frågade han henne oroligt. Är ni säker på att ni mår väl? Jag tycker ej om ert utseende. (Forta)